Linneryd

Bymiljö
Kulturmiljö av länsintresse

Landskapet och dess berättelse

Linneryds gamla by ligger omedelbart nordväst om Linneryds samhälle. Bebyggelsen, som är väl sammanhållen, ligger i ett svagt kuperat landskap. Byn är omgiven av mindre delar av dess historiska inägoområde, bestående av ett småskaligt odlingslandskap, med små, uppsplittrade åkerarealer och ängsmarker. Större delen av dessa jordbruksarealer är idag föremål för betesdrift. Bebyggelsen ligger längs en äldre vägsträckning som ansluter till en under 1900-talet tillkommen större länsväg 122 som delvis skär igenom bebyggelsens södra delar.  

Linneryd blev föremål för storskifte 1826 då byn bestod av fyra hemman, Västregården, Norregården, Södregården och Östregården. Vid detta tillfälle upprättades en karta på vilken bebyggelsen framträder som en väl sammanhållen, men oregelbunden klungby. Skiftet förefaller inte ha givit upphov till några bebyggelseförändringar. Under 1800-talets lopp delades flera gårdar, och med flera självständiga enheter kom byn att få en mer regelbunden struktur där gårdarna kom att ligga på rad på ömse sidor av bygatan. Inte heller vid laga skiftet, som genomfördes så sent som på 1920-talet, såg man någon anledning att flytta ut något större antal gårdar.  

Kulturmiljöns värden

Linneryds gamla by är ett värdefullt exempel på en bybebyggelse där utvecklingen inneburit en kontinuerlig förtätning utan att senare skiften kommit att lösa upp byns samlade karaktär.

Förutom själva bebyggelsestrukturen i sig, gör också många byggnader ett ålderdomligt intryck. De flesta mangårdsbyggnaderna är tvåvånings parstugor från 1800-talet. Flera har storslagna, ofta vitmålade, träportaler; en byggnadsstil som är specifik för delar av Tingsryds kommun.

Ekonomibyggnaderna har delvis också bibehållit en ålderdomlig karaktär och är indelade med fähus, logar och lador. I byns östra del ligger en grupp mindre bostadshus av torpkaraktär. Odlingslandskapet i byns omedelbara närhet innehåller vällagda stenmurar och omfattande odlingsrösen.  

Inför framtiden

  • Ny bebyggelse bör endast i undantagsfall tillfogas den kulturhistoriska miljön. Den bör i sådana fall noga anpassas till rådande struktur och lokal byggnadstradition.
  • Den äldre gårdsbebyggelsen bör vårdas så att de kulturhistoriska värdena består.
  • Det omgivande odlingslandskapet bör vara föremål för agrar verksamhet.