Skararp 

Odlingslandskap, fornlämningsmiljö
Kulturmiljö av länsintresse

Landskapet och dess berättelser

Skararp ligger intill Bolmåns utlopp i Lagan. Vid vattendragen är terrängen flack men blir mer småkuperad i områdets västra delar där byns centrala marker är belägna. Odlingslandskapet har två ansikten. Dels de traditionella åkerarealerna intill bebyggelsen på höglänta delar av terrängen, och som omges av betade hagmarker. Dels de lågt liggande uppodlingarna intill vattendragen, marker vars brukning möjliggjorts genom utdikning av traditionella slåttermader och regleringar av vattensystemet under 1800-talet. De utnyttjas ännu för höproduktion, en funktion som bland annat markeras av ett antal bevarade ängslador. Bebyggelsen har en spridd karaktär men uppvisar i de södra delarna täthet och utseende av klungbykaraktär. Kommunikationsstrukturen består av äldre by- och bruksningsvägar, en struktur som emellertid bryts av en modern vägsträckning som löper tvärs igenom byn (väg 534).

Skararp har en mycket lång bosättningshistoria som anses ta sin början redan under jägarstenåldern. Också från järnåldern finns tydliga spår efter bosättningar, bland annat manifesterade genom gravanläggningar och fynd efter järnproduktion. Verkligt betydelsefull blev byn när kronan valde att lokalisera en fogdeborg, Skagaholm, till en udde ut i sjön Exen. Skagaholms glanstid var under 1400-talet, då det bland annat omnämndes i Karlskrönikan som ett spärrfäste mot fientligt framträngande från söder. Anläggningens tillkomsttid är dock oklar.  

Dagens odlingslandskap är i hög grad präglat av de gränsläggningar som genomfördes i samband med lagaskiftet  1848, då också en viss utflyttning av gårdar ägde rum.  

Kulturhistoriska värden

Med sitt läge i skärningspunkten mellan två viktiga kommunikationsleder illustreras byns strategiska läge både med avseende på bosättningshistoria och militärt.

I Skararp finns ett antal lokaler som har bedömts som lämningar efter stenåldersbosättningar. Från yngre järnåldern finns ett gravfält med 26 anläggningar, främst högar. Den mest framträdande fornlämningen består av lämningarna efter den medeltida fogdeborgen Skagaholm, bestående av vallgravar, två husgrunder. Arkeologiska undersökningar har påvisat att borgen sannolikt har haft en överbyggnad i trä.  

Utöver odlingslandskapets öppenhet, med traditionella åkermarker, betesmarker och uppodlade mader, består värdena av äldre stenbunden åker delvis utnyttjad till betesmark, diken, långsträckta stenmursliknande röjningsrösen samt stentippar som ger kulturlandskapet en speciell karaktär. I landskapet finns också ett antal ängslador med olika grad av bevarande.  

Inför framtiden

  • Ny bebyggelse bör följa det traditionella bebyggelsemönstret.
  • Odlingslandskapets värden är avhängigt ett aktivt jordbruk.
  • Fornlämningar, som lämningarna efter Skagaholm bör fortsätta att vårdas.