Torsås 

Centralbygd, laga skifteslandskap
Kulturmiljö av riksintresse

Landskapet och dess berättelser

Torsås ligger på en moränhöjd som till större delen är uppodlad, särskilt i nordväst. I öster och söderut är odlingslandskapet något mer splittrat och mindre lövdungar bryter delvis av åkermarkerna. Bebyggelsestrukturen har fler ansikten. Dels gårdsbebyggelsen som fortfarande har en relativt samlad karaktär kring sina historiska lägen i sockencentrum, där strukturen också fått en förtätning av senare tillkomna byggnader. Dels en mer spridd, sekundär, bebyggelse av utflyttade gårdar, och speciellt av mindre brukningsenheter med bakgrund som torp och andra småbruk. Vägstrukturen följer samma mönster med äldre sträckningar som utgör huvudvägarna från norr till söder och från väst till öster, medan bruknings- och tillfartsvägarna följer den relativt regelbundna gränsstrukturen från laga skiftet.  

Tillsammans med gravanläggningarna, i form av rösen och stensättningar, illustrerar det omfattande röjningsröseområdet ett tämligen långvarigt utnyttjande av landskapet under förhistorisk tid. Det småskaliga och extensiva jordbruk som skapat dessa lämningar ska ses i skarp kontrast till dagens odlingslandskap som bär tydlig prägel av 1800- och det tidiga 1900-talets jordbruksomvandlingar. Området i byns nordvästra och norra delar blev uppodlade under 1800-talet och utgjorde tidigare en del av byns utmark. Anknytningen till de där liggande torpmiljöerna är talande. Till denna epok ska också sänkningen av den s.k. Byesjön i södra delen av byn räknas som tömdes på vatten första gången redan på 1820-talet.  

Kulturhistoriska värden

Torsås är en centralbygd med tydliga uttryck för landskapsutnyttjandet under lång tid. I särskilt hög grad gäller detta det förhistoriska jordbruket representerat av röjningsröseområdet med gravanläggningar, men också 1800-talets jordbruksomvandling, med nyodlingar, torpetableringar och skiften.  

I Torsåsområdet ligger flertalet av socknens ensamliggande fornlämningar. De utgörs främst av rösen, varav ett med rester av en hällkista. En mindre gravgrupp med 3 runda stensättningar finns också i området. Området är ett exempel på läget av främst bronsålderns lämningar. Många av gravanläggningarna är knutna till ett mycket omfattande område med fossil åkermark som sträcker sig två kilometer i den nordöstra delen, delvis in i Skatelövs socken.

I området finns också ett antal källor till vilka folkliga traditioner är knutna.  

Bebyggelsen i Torsås bär i huvudsak drag av det sena 1800-talets stilideal. Många mangårdsbyggnader är uppförda i ett storvulet byggnadsskick som vittnade om goda utkomstmöjligheter. I nordväst och norr ligger många torp- och lägenhetsmiljöer. Byns karaktär av bygdecentrum förstärks av Torsås kapell, uppfört 1929 på platsen för socknens äldsta kyrka, vilken revs i samband med att den nya togs i bruk 1872. I områdets södra del finns en kvarn och såg invid den fördjupade kanalen till Spjältsjön.

De norra delarna av höjden är praktiskt taget stenfria och saknar dessutom de karaktäristiska odlingsspåren i form av stenrösen och murar. På sydsluttningarna representeras uppodlingen av blockstenstippar från stenbrytningar under 1900-talet. Söder om höjdsträckningen ligger ett parti som vunnits genom sjösänkning.  

Inför framtiden

  • Värdena i Torsås är helt avhängiga av ett aktivt jordbruk, som också är berett att vårda och bevara odlingslandskapets värden.
  • Det är också viktigt att den agrara bebyggelsen bibehåller sin karaktär.
  • Eventuell ny bebyggelse bör anpassas till rådande bebyggelsestruktur och dess differentierade karaktär.