Den nuvarande lagen om kulturminnen från 1989 har sitt ursprung i 1660-talet. Alla fasta fornlämningar är skyddade genom andra kapitlet i lagen om kulturminnen. Markområdet runt fornlämningen är dess skyddsområde och bär samma lagskydd som själva fornlämningen. Detta kallas fornlämningsområde. 

Lagskyddet innebär att det utan tillstånd från länsstyrelsen är förbjudet att:

• ta bort, skada, täcka över eller förändra en fornlämning
  eller dess fornlämningsområde

Man får t.ex. avverka skog på och invid fornlämningar under förutsättning att fornlämningen inte skadas, men inte återplantera eller markbereda utan tillstånd.

Det krävs inte ett särskilt myndighetsbeslut för att en fornlämning ska vara skyddad. Även en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart lagskydd.

Hur stort fornlämningsområdet är varierar efter fornlämningens betydelse och karaktär. Ett järnåldersgravfält har till exempel ett större skyddsområde än en milsten. Skyddsområdets storlek avgörs av Länsstyrelsen från fall till fall. På fastighetskartan är de registrerade fornlämningarna markerade. Markeringen omfattar inte skyddsområdet som hör till fornlämningen! Den tryckta fastighetskartan ger viss information om var det kan finnas fornlämningar men nya fornlämningar kan ha tillkommit sedan kartan trycktes. Lagskyddet gäller även dem som inte finns på kartan.

Din skyldighet 

• Om du vid grävarbete träffar på en fornlämning som tidigare inte varit känd måste arbetet omedelbart avbrytas och anmälan göras till Länsstyrelsen.
  
• Om du planerar ett arbete som till exempel att bygga hus, gräva för ledningar eller anlägga en väg skall du att ta reda på om arbetet berör någon fornlämning. Länsstyrelsen, Kalmar läns museum eller Riksantikvarieämbetet ger information om det finns fornlämningar på den aktuella platsen.  Läs mer om fornminnesregistret och kontrollera om du har någon fornlämning på din fastighet.
   
• Att undersöka och ta bort en fornlämning kräver tillstånd från Länsstyrelsen. Grundprincipen är att fornlämningar ska bevaras för framtiden. Visar det sig att samhällsintresset för en exploatering är större än bevarandeintresset kan Länsstyrelsen besluta om arkeologisk undersökning i ett eller två steg. Dessa steg heter arkeologisk förundersökning eller särskild undersökning. I samband med större exploateringar kan Länsstyrelsen besluta om arkeologisk utredning. Kostnaden för dessa åtgärder betalas i allmänhet av markägare eller exploatör.
• Det är förbjudet att utan tillstånd använda metallsökare. Den som vill använda metallsökare måste ha tillstånd från Länsstyrelsen. Vissa undantag finns, kontakta Länsstyrelsen för närmare besked.