Arkeologi och fornlämningar

Fornlämningsmiljö i Kalmar län. Foto: Daniel Tedenlind

Fornlämningar är spår efter äldre mänsklig verksamhet och skyddas av kulturmiljölagen (1988:950). Enligt lagen är det förbjudet att förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning men i vissa fall kan Länsstyrelsen ge tillstånd till ingrepp i fornlämningen.  

Tillstånd av Länsstyrelsen

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över länets fornlämningar. Uppdraget består i att skydda, vårda, informera om och öka tillgängligheten till våra fornlämningsmiljöer, så att både dagens och morgondagens generationer kan förstå och uppleva det historiska kulturarvet. Vi prövar ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde.

Vad är en fornlämning?

Fornlämningar är spåren och lämningarna efter människor och deras verksamhet som är från innan år 1850. Det kan till exempel vara boplatser, gravfält, ruiner och kulturlager i medeltida städer. Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara lämningar som är yngre än 1850 om det finns särskilda skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde.

Fornlämningarnas lagskydd

Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom kulturmiljölagen. Det innebär att en nyupptäckt fornlämning är direkt skyddad utan att det behövs något myndighetsbeslut om det. Om du vid pågående arbete upptäcker äldre lämningar ska arbetet omedelbart avbrytas och Länsstyrelsen kontaktas. Lagskyddet gäller även för markområdet runt lämningen, och områdets storlek beror på fornlämningens betydelse och karaktär. En boplats har till exempel ett större skyddsområde än en milsten vid vägkanten.

 

Arkeologiska undersökningar

 

Om du planerar ett arbete som kan störa eller förstöra en fornlämning kan Länsstyrelsen begära att du som exploatör ska bekosta arkeologiska undersökningar. Undersökningsresultatet utgör underlag för vårt tillståndsbeslut och är en dokumentation av undersökningen och av fornlämningen med dess fynd. Inför mer omfattande arbeten, till exempel bygge av ny väg kan vi kräva att exploatören bekostar en utredning för att se om några tidigare okända fornlämningar kan beröras.

Den arkeologiska processen kan allmänt sägas bestå av tre huvudsteg: utredning, förundersökning och undersökning.

Utredningens syfte är att visa om fornlämning kan komma att beröras av ett markingrepp. Utredningen kan göras genom arkivstudier, fältinventering och/eller mindre schaktningsarbeten. I första hand ska utredningens resultat leda till att markingrepp styrs undan från fornlämningen. Utredningen blir också, då fornlämning sedan tidigare inte är känd, ett förberedande steg inför arkeologisk förundersökning.

Förundersökningens syfte är att beskriva fornlämningens utbredning och datering. Detta underlag använder länsstyrelsen för att återigen i första hand undvika markingrepp i fornlämning, och i andra hand för att få ett gott underlag för att bedöma markingreppets påverkan på fornlämningen. Förundersökningen blir då ett förberedande steg inför arkeologisk undersökning.

Undersökningens syfte är att slutgiltigt dokumentera fornlämningen inför helt eller delvis borttagande. Detta "slutsteg" tas då markingreppet är låst i ett läge. Borttagandet av fornlämningen skall vägas mot vikten av det enskilda projektet och det tillhörande markingreppet. Fornlämningen ersätts då med kunskapen som en arkeologisk undersökning ger.