Alvarmarker på Öland 

Med ”alvar” menas de flacka hällmarker som förekommer på hård kalkbergrund på några ställen i världen. Alvarmarkerna på Öland är ett resultat av en mångtusenårig samexistens mellan människans brukande och de naturliga förutsättningarna. Alvaret är en livsmiljö för ett stort antal växter och djur – många mycket ovanliga på andra håll.

Över de här områdena breder alvarmarkerna ut sig på Öland.
Över de här områdena breder alvarmarkerna ut sig på Öland, alvaren täcker cirka en fjärdedel av ön.

Med alvar menas idag de flacka hällmarker som förekommer på kalkbergrund på några ställen i världen. De kännetecknas av att de

  • saknar eller endast har ett tunt jordtäcke,
  • har kraftigt växlande tillgång på vatten,
  • har ett hårt klimat och
  • har en säregen växt- och djurvärld.

Alvar liknande de öländska finns på öarna med kalkberggrund i Östersjön, främst på Gotland, Dagö och Ösel, men små områden finns också i Västergötland.

Vi har ett ansvar

Alvar är internationellt sett en unik naturtyp som har en betydande utbredning i Sverige. Alvaren på Öland täcker tillsammans ungefär 350 kvadratkilometer, det vill säga drygt en fjärdedel av ön. Stora Alvaret är med sina 255 kvadratkilometer det i särklass största betade alvaret i världen. Kalmar län har härmed ett särskilt ansvar för alvarmarkernas framtid.

De regionala miljömålen säger: Arealen alvarmarker som hävdas skall öka, från sammanlagt en areal på cirka 21 000 hektar år 2001 till minst 25 000 hektar år 2010.

Invånare på alvaren

Alvarmarkerna är en mosaik, ofta mycket småskalig, av många naturtyper – hällmarksalvar, alvarkarst, grusalvar (till exempel solvändslavhed), kalkgräsmarker, kalkfuktängar, kalkkärr och alvarsjöar. Alvarets ofta mycket tunna jordar, till exempel grus- och hällmarksalvar, växlar mellan extrem torka och översvämningar. De har varit öppna ända sedan isen drog sig tillbaka för cirka 11 000 år sedan. De växter och djur som förekommer är väl anpassade till den kärva miljön. Växter som ölandssolvända och alvarmalört finns ingen annanstans i världen. Arter från fjällvärlden växer sida vid sida med arter från södra Europa och från Sibirien.

Hästar betar på Stora Alvaret. Foto: Martin Lagerlöf
Hästar betar på Stora Alvaret.
Foto: Martin Lagerlöf

Intensivt bete viktigt

Under 1800-talet betades alvaren på Öland mer än någonsin. Mot slutet av århundradet flyttade en stor del av befolkningen till städerna eller utvandrade till Amerika. Efter andra världskrigets slut blev betesdjuren allt färre och vissa delar av alvaret kom att växa igen, först med en- och tokbuskar och därefter med dungar av träd. Trenden har sedan miljöersättningar infördes vänt och alltfler djur kommer sedan 1996 ut på alvarmarkerna.

Sköta och skydda

Den största delen av Stora Alvaret ingår i världsarvsområdet och är klassat som Natura 2000-område. Närmare 40 procent av Stora alvarets yta är naturreservat. Ett stort arbete pågår ständigt av markägare, lantbrukare samt natur- och kulturmiljövårdare att sköta och restaurera alvaren, vars värden är helt beroende av en kontinuerlig hävd i form av bete och buskröjning.

Mer om skötsel, restaurering och säkerställande av alvarmarker på Öland finnns på Life-projektens hemsidor, Skydd och restaurering av Stora Alvaret samt Strandängar och Våtmarker på Öland.

Läs om den roll alvarmarken på Öland spelade - och spelar - i odlingslandskapet

Läs mer

  • Carlsson, D. Moreau, A. 1993. Ölands Stora Alvar – kulturlandskapets historia. IKOS Rapport 1993-5.
  • Ekstam,U. Forshed, N. 2002. Svenska alvarmarker – historia och ekologi. Naturvårdsverkets förlag.
  • Fröberg, L. 1999. Inventering av karaktärslavar på Stora alvaret. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar. Meddelande 1999:1.
  • Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – Hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar informerar. Meddelande 2002:20.

Har du frågor om naturreservat, nationalparker eller djurskyddsområden?

Här hittar du oss som jobbar med förvaltning av skyddad natur