Sediment i Emåns nedre delar

Sedimentprovtagning. Foto Västerviks kommun 

Från Emåns sedimentområden läcker föroreningar fortfarande till nedströms liggande delar av vattensystemet. Förr eller senare når dessa föroreningar också Östersjön.  Emån står för ca 50 % av bidraget av metaller från vattendragen till Kalmarsund.

Av de 50 kg kadmium som årligen sprids från Emån till havet kommer hälften, ca 25 kg, från Emåns nedre delar, nedströms Fliseryd. Även om fabriksområdet från f.d. batterifabriken på Jungnerholmarna sanerats från 40 ton kadmium och därmed inte längre läcker metaller så påverkas ån av fabrikens tidigare vattenutsläpp.

Källorna till de fortsatt höga kadmiumhalterna i Emåns ytvatten har nu utretts eftersom det inte varit känt vilka områden i Emåns nedre delar som släpper ifrån sig mest. Naturvårdsverket har beviljat bidrag för sådana undersökningar för att det ska vara möjligt att sätta in eventuella åtgärder. Efter ett omfattande undersöknings- och utredningsarbete under 2013 och 2014 är kunskaperna större.

Figur visar diagram över kadmiumbelastningen i Emåns nedre delar 

Det framgår att det under mätperioden identifierats två källtermer vid sidan av sediment och att styrkor i förhållande till varandra varierar under året och troligen varierar även mellan år. Det största källområdet under mätperioden har bedömts vara våtmarkerna både upp- och nedströms sjöarna. Det andra förefaller vara Fliserydsområdet. Kadmiumhalter i ån har nära relation till flödesmängderna. Flödet var lågt under perioden och särskilt under vårflödet då det inte var någon snörik vinter 2013-2014. 

Länsstyrelsen har beslutat att avsluta projektet med anledning av att det inte finns en källa som är rimlig att åtgärda med fysiska metoder. Källorna till kadmiumspridningen är diffus och spridd över ett alltför stort mark-, och vattenområde. Utredning har visat att det största bidraget till kadmiumfrisättningen kommer från de våtmarksområden som omger Emåns nedre delar och som tidigare mottagit kadmium under mer än 100 år. Till stora delar är det också skyddat för sina naturvärden. Halterna i Emåns vatten och spridningen till Östersjön har avtagit sedan saneringen av Jungnerholmarna och kommer att fortsätta att minska med tiden. Efter utredning och riskbedömning bedöms att objektet inte längre ska tillhöra högsta riskklassen utan riskklass 2 (stor risk). En fortsatt hög riskklass motivaras av att sedimenten är förorenade och att det bör beaktas vid åtgärder.

Undersökning av fisk indikerar att en stor andel av det kadmium som förekommer i sedimenten inte är tillgänglig för upptag i abborre. Bedömningen som gjorts utifrån halter i fisk kan sammanfattas med att risken för negativa effekter på människors hälsa med avseende på kadmium vid intag av abborrar från Grönskogssjön är obetydlig. Det föreligger en risk att abborrarna är negativt påverkade fysiologiskt. Risken för negativ påverkan på populationens överlevnad bedöms dock som obetydlig.