Lilla Horns löväng

Lilla Horns löväng
Trädbärande slåtteräng som hävdas. Rikligt med gamla ekar och hamlade askar. Artrik flora. I anslutning till lövängen finns ängsliknande betesmark och lundartade lövskogar som tidigare brukats som slåtteräng. Rik förekomst av sällsynta svampar och lavar.

Ängmarker i Sverige

Lilla Horns löväng är en liten rest av en numera nästan försvunnen landskapstyp som skapats genom målmedvetet arbete av människor genom århundraden. Under 2000 år var ängen det viktigaste markslaget i vårt land. Ännu på 1850-talet fanns det över två miljoner hektar ängar i Sverige. Lövängen var ett naturens skafferi som hjälpte människor och djur att överleva vintern. Den skapades genom röjningar där enstaka träd, exempelvis ask, lind, björk och och hassel, lämnades kvar. Träden skulle stå glest. Sol och halvskugga gynnade ängens växter.

Hamling

Lövängarna sköttes med gamla metoder. På våren samlades man till fagning. Löv och kvistar räfsades upp för att sätta fart på gräsväxten och göra ängen lättare att slå på sommaren. Efter fagningen fick inga djur beta i ängen. I början av juli samlades man till slåtter. Då slogs gräs och blommor med lie. Det blev hö som torkades för att bli foder åt djuren under vintern. Först när höet var bärgat fick boskapen beta i ängen. Träden i lövängen tuktades genom hamling. Man skar då ner trädets grenar och löv som sparades till mat åt kreaturen under vintern.

Flora och fauna

Tåliga växter

Lövängen blev ändå med tiden näringsfattig – bonden förde ju bort växtligheten varje år. Därför har lövängarna särskilt tåliga växter som också är anpassade till det ljusa, öppna landskapet och den årliga slåttern. Den välskötta lövängen är en av de rikaste naturtyperna i vårt land. På en kvadratmeter kan det finnas ett 40-tal olika växter. I Lilla Horn växer en rad ängsväxter, bland annat gullviva, späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar, slåtterblomma, svinrot och och darrgräs. Halsbandflugsnapparen håller också till i här. Det är en fågel som lever av insekter och gärna bor i ihåliga träd.

Fåglar

Fågellivet i ängen är relativt rikt. Här häckar rödhake, taltrast, stenknäck, gulsparv och göktyta. Karaktärsarten nummer ett är dock halsbandsflugsnapparen, som trivs allra bäst i lövrika ängar med hamlade träd.

Insekter

Insektslivet är dåligt känt men den hotade borstbaggen Dasytes nigrocyaneus har påträffats.

Svampar och lavar

I Lilla Horns löväng finns en mycket rik svamp- och lavflora. Många arter är rödlistade. Flertalet svampar är knutna till de öppna och halvöppna miljöer som de gamla slåtterängarna utgör. Många av svamparna återfinns i ängens ljusöppna delar. Till dessa hör gulfotad lerskivling, ljus ängsfingersvamp och ögonvaxskivling. På de gamla trädens stammar finner man rikligt med sällsynta lavar: gammelekslav, rosa skärelav, grå skärelav, orangepudrad klotterlav och rosa lundlav.

Fornlämningar

I ängen finns flera fornlämningar. Genom vissa delar löper stensträngar, rester av mycket gamla stenmurar. De sätter sin prägel på ängen genom att dela upp den i olika "rum". På flera ställen kan man också se låga stenrösen. De härrör troligen från det tillfälliga åkerbruk som förekommit i Lilla Horns löväng.

Översikt

Get Microsoft Silverlight

 Content Editor

Har du frågor om naturreservat, nationalparker eller djurskyddsområden?

Här hittar du oss som jobbar med förvaltning av skyddad natur

 Fakta

Kommun:

Borgholm

Areal:

7 hektar

Läge/vägbeskrivning:

Cirka 3,5 mil N Borgholm, följ sevärdhetsskyltar mot Lilla Horn från väg 136.

Förvaltning:

Länsstyrelsen Kalmar län

Bra att veta:

I ängen finns också rester av stenmurar som är lämningar från järnålderns odlingslandskap.

Läs mer

Länsstyrelsen har publicerat två faktaböcker om länets natur, utflyktsmål och sevärdheter.

Bild på boken Natur i östra Småland  Natur i Östra Småland 
 Bild på boken Natur och kultur på Öland Natur och kultur på Öland

Söktjänst för länsstyrelsens publikationer