Humlenäs

Humlenäs
På ensamgården Humlenäs kan du uppleva ett gammalt småländskt odlingslandskap med ängs-och hagmarker, gärdesgårdar, hamlade träd, odlingsrösen, timmerbebyggelse och slingrande grusvägar.

Geologi och flora på Humlenäs

Humlenäs naturreservat är beläget under högsta kustlinjen på svallad och rikblockig morän. Genom området löper en kalkhaltig moränrygg och på Humlenäshalvön består en del av blocken av kalksten och sandsten av öländsk typ. Trädskiktet inom naturreservatet innehåller ek, björk, asp, al, tall och gran. På de gamla ängsmarkerna och längs åkrarna är hamlade träd av ask, lönn, alm och lind de vanligaste. Av buskar är hassel vanligast, men det finns också inslag av framförallt hagtorn, rönn och apel. Bland växterna i de öppna markerna märks arter som lunddraba, mandelblomma, sträv nejlikrot, brokförgätmigej, glansveronika och darrgräs. I lundområdena öster om byn förekommer arter som trivs i det dunkla ljuset under träden. Några av dessa arter är trolldruva, ramslök, blåsippa, skogskornell, lungört och hässlebrodd.

Hummeln – en spännande sjö

Humlenäs ligger vid den sägenomspunna sjön Hummeln. Sjön är 61 meter djup och bildades av en kombination av ett meteoritnedslag och en förkastning för c:a 550 miljoner år sedan. Kratern är c:a 2 km i diameter och det finns bara ett fåtal sådana kratersjöar i Sverige. I sjön lever fyra kräftdjur, s k glacialrelikter som dröjt sig kvar sedan inlandsisen drog sig tillbaka: pungräka, taggmärla, vitmärla och Limnocalanus.

Kulturhistoriska förhållanden

Humlenäs var ursprungligen betesmark på utmarken men i början av 1700-talet byggdes ett antal torp här. Torparna plöjde upp små åkrar och började sköta delar av markerna som slåtterängar för att få vinterfoder till sina djur. I samband med laga skiftet på 1890-talet flyttades en gård ut till Humlenäs och torpen avhystes. Ensamgården Humlenäs brukades fram till mitten av 1950-talet, varefter åker- och ängsbruket upphörde och en del av markerna övergick till betesmark, medan andra lämnades att växa igen. Idag brukas markerna åter genom bete.

Översikt

Get Microsoft Silverlight
Betesmark i Humlenäs

Ängar och betesmarker

På slåtterängarna skördade bonden förr i tiden allt vinterfoder till korna. Lieslåttern gjorde att konkurrensstarka växter hölls tillbaka, medan många konkurrenssvaga arter fick en chans, när näring genom höskörden bortfördes och mer solljus kom ner till marken. I ängarna utvecklades på så sätt en stor artrikedom. Exempel på ängsarter är svinrot, darrgräs och slåttergubbe. Dessa arter är beroende av slåtter.

Nötkreatur och andra betesdjur är en förutsättning för att bevara det gamla småländska odlingslandskapet. De betande djuren gick under sommaren på utmarken, d v s hagmarken och skogen. En gärdesgårdsinhägnad fägata ledde djuren genom inägomarken, förbi åkrar och ängar, till utmarken. När hö och spannmål var bärgat släpptes djuren in på efterbete i ängar, på åkrar och åkerrenar. Kombinationen av slåtter och bete har skapat förutsättningar för många ängs-och hagmarksväxter i landskapet. Efter höskörden vidtog lövskörden. De ädla lövträden hamlades, d v s beskars på sina klena grenar. Lövet utgjorde tillsammans med höet kornas vinterfoder.


Har du frågor om naturreservat, nationalparker eller djurskyddsområden?

Här hittar du oss som jobbar med förvaltning av skyddad natur

 Fakta

Kommun:

Oskarshamn

Areal:

77 hektar

Läge/vägbeskrivning:

Från Oskarshamn tar Du väg 23 västerut. Efter 8 km ta till höger mot Kristdala. Efter lite drygt 1 mil ta av till höger mot Humlenäs. Det är nu 2,5 km till P-platsen. Ännu en P-plats finns längre in i reservatet.

Förvaltare:

Länsstyrelsen i Kalmar län

Läs mer

Länsstyrelsen har publicerat två faktaböcker om länets natur, utflyktsmål och sevärdheter.

Bild på boken Natur i östra Småland  Natur i Östra Småland 
 Bild på boken Natur och kultur på Öland Natur och kultur på Öland

Söktjänst för länsstyrelsens publikationer