Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap
Södra Ölands odlingslandskap har utvecklats genom samspelet mellan människan och de givna naturliga förhållandena. Naturen alltid satt gränser för hur ölänningarna använder sitt landskap. Ända sedan stenåldern har ölänningarna hållit boskap. Det betyder att alvaren och sjömarkerna har betats i minst 4 000 år. Den indelning vi ser idag – radbyar, åkrar och betesmarker – är från medeltiden. Då var all den jord som gick att odla upptagen. Radbyarna, åkrarna, sjömarkerna och Stora alvaret bildar tillsammans världsarvet på södra Öland.
Södra Öland är ett levande odlingslandskap. Det betyder att det moderna jordbruk som nu bedrivs ska fortsätta att utvecklas. Världsarvet kallas ”Södra Ölands odlingslandskap” och omfattar en dryg tredjedel av Öland. Området är drygt
56 000 hektar stort, varav drygt 6 000 hektar är vattenområden i Östersjön.
Världsarven utses av Unesco - United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation. Det finns två typer av världsarv; naturarv och kulturarv. För att ett område ska kunna bli utsett till naturarv krävs att det är ”orört” av människan. Större delen av södra Öland är helt beroende av människans jordbruk för att behålla sina natur- och kulturvärden varför denna klass inte kunde bli aktuell. Södra Öland är alltså ett kulturarv.
För att ett område ska bli världsarv måste det uppfylla vissa kriterier. De kriterier som gör södra Öland till världsarv är att det här finns en unik kulturell tradition som fortfarande existerar i markanvändning, markindelning, ortnamn, bebyggelse och biologisk mångfald. Unescos motivering till världsarvet Södra Ölands odlingslandskap är:
- Dagens landskap på Södra Öland är präglat av sin långa kulturhistoria samt av de geologiska och topografiska förhållandena.
- Södra Ölands odlingslandskap är ett enastående exempel på hur människan nyttjar öns mångformiga landskap på bästa möjliga sätt.
Markanvändningen
Markerna på södra Öland har använts på samma sätt under tusentals år. Redan under stenåldern började människan bruka Öland (ca 3000 – 1800 f.Kr.). Sedan mellersta järnåldern (ca 200 - 600 e.Kr.) har markanvändningen inte förändrats mycket och åkerbruk och boskapsskötsel är fortfarande den dominerande näringen. Eftersom markerna skötts på samma sätt under så lång tid är både växt- och djurliv mycket rikt. Människan och hennes betesdjur är en förutsättning för bevarandet av många hotade växter och djur.
Södra Öland har en lång och obruten historia av jordbruk. Utan lantbrukaren hade Södra Öland inte hamnat på världs-
arvslistan. Foto: Helena Lager
Markindelningen
Under medeltiden (ca 1100 – 1500 e Kr) delades Ölands marker upp i bytomt, inägojord och utmark. Bytomten delades i sin tur upp mellan gårdarna och blev radbyar. Inägojorden består av äng och åker. Dessa hägnades in för att skyddas från betesdjuren. All övrig mark var utmark, det vill säga betesmark. Denna indelning har funnits sedan medeltiden då all odlingsbar jord brukades. Tillsammans utgör radbyarna, inägojorden, sjömarkerna och alvarmarkerna ett unikt odlingslandskap med exceptionellt höga natur- och kulturvärden. Under 1800-talet delade man upp jorden och marken mellan bönderna genom enskifte och laga skifte. Efter denna delning byggdes de flesta stenmurarna.
Utmarkerna
Stora alvaret är en säregen miljö, bl a på grund av mycket speciell geologi, klimatet och kulturhistorian. Här samsas sällsynta växt- och djurarter som finns på få andra ställen i Norden. Stora alvarets miljöer är helt beroende av det bete som pågått under tusentals år. Som stort och sammanhängande alvarlandskap (26 000 ha) är Stora alvaret unikt. Mosaiken av de ogödslade naturtyper som finns på flack kalkberggrund med eller utan tunna jordar i torrt klimat (hällmarksalvar, karst, vät, alvarsjö, solvändelavhed och fårsvingelhed) och de som dessutom är betespräglade sedan årtusenden (alvartorräng, kalkfuktäng) finns ingen annanstans i denna storleksordning.
Sjömarkerna och sjöängarna har under årtusenden använts som betesmark eller slåtteräng. De, liksom alvaren, har heller inte gödslats och främmande växter har inte införts av människan. Detta är unikt i Europa för så stora och sammanhängande områden. Sjömarkerna är livsmiljö för en mängd sällsynta och hänsynskrävande fågelarter och omfattar flera mycket speciella växtsamhällen. Få andra ställen i Europa har så stora och sammanhängande arealer av sjömarker med obruten hävd som just här. Stora delar av sydöstra Ölands sjömarker håller internationell klass och är utpekade som Ramsarområde. Sjömarkerna är en av norra Europas viktigaste rastlokal för bl a arktiska vadare och gäss och är häckplats för ett stort antal sjöfåglar och vadare som är beroende av kontinuerligt hävdade miljöer.
Fornlämningar
I denna levande jordbruksbygd finns också rikliga spår från sten-, brons- och järnåldern. Stenålderns gånggrifter, bronsåldersrösen samt fornborgar, husgrunder och gravfält från järnåldern visar att människan funnits länge på Öland.
Foto: Helena Lager
Framtiden
Världsarvsområdets främsta kriterium är markanvändning och markindelning i ett levande odlingslandskap där ett modernt jordbruk pågår. Därför måste det även i framtiden finnas möjligheter för jordbruket att utvecklas i takt med tiden. Samtidigt måste en sådan utveckling gå hand i hand med ett bevarande av de unika natur- och kulturvärden som finns inom området. Det är mycket viktigt att landskapet inte stagnerar och övergår till att bli ett relikt odlingslandskap. För att odlingslandskapet på södra Öland skall bevaras och fortleva, krävs att det finns lantbrukare och en bärkraftig djurhållning. En kraftig lönsamhetsförsämring inom lantbruket skulle innebära att hela det unika odlingslandskapet hotades.
Läs med om Världsarvet Södra Ölands odlingslandskap på Mörbylånga kommuns hemsida