Södviks sjömarker

Södviks sjömarker.
FOTO: Anita Heimdal

Reservatet utgörs av en del av de naturbetesmarker som traditionellt kallas sjömarkerna och som kantar Ölands ostkust, från Böda kronopark i norr till Ottenby i söder.

Sjömarkerna i Södvik, Hjälmstad, Marsjö och Östra Vässby är numera naturreservat, tack vare det fantastiska växt- och fågellivet. Här betar kor, får och hästar i ett öppet landskap, präglat av de grunda vikarna med holmar och halvöar.
Sjömarken har formats av människan, som under årtusenden låtit sina kor beta här. Bete och vedsamlande har skapat ett öppet landskap. Många växter är beroende av den sortens marker. Några av dem trivs bäst närmast stranden, till exempel smultronklöver, gåsört, kustarun och strandkrypa. På mer höglänt betesmark växer majviva, älväxing, backtimjan och backklöver.

Vadare och flyttfåglar
Många fåglar trivs på öppna, välbetade sjömarker. Denna landskapstyp har dock blivit allt mer sällsynt i takt med att betesdjuren har blivit färre. Här runt Södviken betas sjömarkerna fortfarande, och kan erbjuda boplatser åt vadare som större strandpipare, skärfläcka, rödspov och brushane. Markerna är också viktiga för flyttfåglar, som rastar här framför allt under hösten. Några av dem är kustsnäppa, småsnäppa, kustpipare och prutgås.

Reservatsföreskrifter

Reservatet är ett så kallat Ramsar-område ett våtmarksområde med höga naturvärden.

Reservatet ingår som en del i LIFE-projektet
Strandängar och våtmarker på Öland

Södviks sjömarker naturreservat
Kommun: Borgholm
Storlek: 79 hektar
Läge: Cika 1,5 km SO Södvik på norra Öland
Vägbeskrivning: Reservatet nås via en mindre väg med början i Södviks by, norr om affären, skyltat Ö Södvik. Reservatet ligger vid vägslutet.
Förvaltare: Länsstyrelsen Kalmar län
Bra att veta: Parkeringsplats finns för 4-5 bilar. OBS! Bussar kan inte vända. En plattform för fågelskådare har byggts nära parkeringsplatsen. Tänk på att det under vår och sommar råder beträdnadsförbud på strandängarna för att skydda de häckande fåglarna.
Området är fattigt på fornlämningar. Det kan bero på att marken är extremt flack och länge låg under havsytan.