Lilla Horns löväng

Lilla Horns löväng är en liten rest av en numera nästan försvunnen landskapstyp som skapats genom målmedvetet arbete av människor genom århundraden.

Under 2000 år var ängen det viktigaste markslaget i vårt land. Ännu på 1850-talet fanns det över två miljoner hektar ängar i Sverige. Lövängen var ett naturens skafferi som hjälpte människor och djur att överleva vintern. Den skapades genom röjningar där enstaka träd, exempelvis ask, lind, björk och och hassel, lämnades kvar. Träden skulle stå glest. Sol och halvskugga gynnade ängens växter.

Hamling
Lövängarna sköttes med gamla metoder. På våren samlades man till fagning. Löv och kvistar räfsades upp för att sätta fart på gräsväxten och göra ängen lättare att slå på sommaren. Efter fagningen fick inga djur beta i ängen. I början av juli samlades man till slåtter. Då slogs gräs och blommor med lie. Det blev hö som torkades för att bli foder åt djuren under vintern. Först när höet var bärgat fick boskapen beta i ängen.
Träden i lövängen tuktades genom hamling. Man skar då ner trädets grenar och löv som sparades till mat åt kreaturen under vintern.

Tåliga växter
Lövängen blev ändå med tiden näringsfattig – bonden förde ju bort växtligheten varje år. Därför har lövängarna särskilt tåliga växter som också är anpassade till det ljusa, öppna landskapet och den årliga slåttern.
Den välskötta lövängen är en av de rikaste naturtyperna i vårt land. På en kvadratmeter kan det finnas ett 40-tal olika växter. I Lilla Horn växer en rad ängsväxter, bland annat gullviva, späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar, slåtterblomma, svinrot och och darrgräs. Halsbandflugsnapparen håller också till i här. Det är en fågel som lever av insekter
och gärna bor i ihåliga träd.

Föreskrifter för reservatet

Lilla Horns löväng naturreservat
Kommun: Borgholm
Areal: 7 hektar
Läge/vägbeskrivning: Cirka 3,5 mil N Borgholm
Förvaltning: Länsstyrelsen Kalmar län
Bra att veta: I ängen finns också rester av stenmurar som är lämningar från järnålderns odlingslandskap.