Knisa mosse

Knisa mosse - en öländsk våtmark.
FOTO: Anita Heimdal

Knisa mosse är en av Ölands få våtmarker som klarade sig undan de utdikningar som tog fart på Öland i slutet av 1800-talet. Ölänningarna försökte då odla upp all mark för att försörja sin växande befolkning.

Sedan våtmarken fredades för över 60 sedan växte området igen under flera decennier och hade på 1960-talet förlorat mycket av sina höga naturvärden. Men under 1990-talet inleddes ett naturvårdsarbete med röjningar och bete som håller markerna öppna.
Detta rika våtmarksområde har troligen utnyttjats av människor och deras djur sedan bronsåldern.

Många naturtyper
Myren omfattar flera olika naturtyper. Växelspelet mellan öppet vatten, strandängar, kärr och torrare marker har – sedan markerna åter börjat betas – bäddat för stor biologisk rikedom. Knisa mosse är bland annat känd för sina bestånd av ag – en högvuxen gräsväxt.

Vått och torrt
Området är viktig häckningsplats för ängshök.
Strandängar och kärr är utmärkta växtplatser för en rad orkidéer. Här växer exempelvis honungsblomstret, ängsnycklar och kärrknipprot. Klöverärten är typisk för strandängarna medan krutbrännaren trivs på torrängarna. I de vätar (grunda vattensamlingar på kalkstenshällar) som torkar ut på sommaren lever kalkkrassing och dvärgkämpar.
Bland de insekter i området kan nämnas liten blåvinge och bland spindlarna den sällsynta klotspindeln Robertus insignis.

Reservatet är ett så kallat Ramsar-område ett våtmarksområde med höga naturvärden.

Reservatet ingick som en del i LIFE-projektet
Strandängar och våtmarker på Öland

Reservatsföreskrifter

Knisa mosse naturreservat
Kommun: Borgholm
Storlek: 150 hektar
Läge: 400 meter V Knisa by, cirka 30 km SSV Löttorp
Förvaltare: Länsstyrelsen Kalmar län
Bra att veta:
Observera att delar av reservatet har beträdnadsförbud under en av året. Se skyltar.
Platsen har varit intressant för människor under många hundra år. I västra och sydöstra delen finns gravar från järnåldern.
Parkeringsplats finns strax öster om området. Närmaste busshållplats finns vid väg 136.

Tack vare att författaren och fotografen Bengt Berg ingrep fridlystes myren 1931. I sin bok Sällsynta fåglar hade han uppmärksammat det rika fågellivet i myren. Där häckade bland annat svarttärna, rödspov och svarthakedopping.