Skyddad natur

Sällevadsåns dalgång. Foto:Martin Hägerås

Enligt svensk lag (miljöbalken) finns ett flertal former för att skydda värdefull natur. Vanligast är naturreservat, strandskydd och fridlysning. Andra skyddsformer är nationalpark, djurskyddsområden (vanligen fågelskydd) och växtskyddsområden, naturminnen samt biotopskyddsområden. Även Natura 2000-områden och riksintressen har ett skydd, eftersom man inte får vidta åtgärder som försämrar naturvärdena i dessa.

Av Kalmar läns land- och vattenområden är ca 53 000 hektar skyddade som nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområden. Stora delar av den skyddade arealen är, framförallt i Västerviks och Misterhults skärgård, vattenområden. Också antalsmässigt ligger de flesta skyddade områdena utmed kusten. Trots att stora vattenområden är skyddade är det sällan de marina miljöerna som motiverat skyddet. Det gör att det oftast saknas relevanta skyddsföreskrifter för vattenområdena inom reservaten.  

Bara ca 1,4 procent av den produktiva skogen har skydd med stöd av miljöbalken.

Det internationella samarbetet har vid ett flertal tillfällen resulterat i att konventioner har antagits; det vill säga att avtal som innehåller förpliktelser gentemot andra länder undertecknats. Exempel på det är världsarvskonventionen och Ramsarkonventionen. Dessa konventioner rörande internationellt natur- och kulturmiljöskydd är viktiga redskap för att säkra jordens natur- och kulturtillgångar.