Fyrplats och hamnområde av stor betydelse för handel, sjöfart och örlog sedan medeltiden. Fyren Långe Erik är byggnadsminne. En grupp monumentala järnåldersgravar visar att området var attraktivt redan under förhistorisk tid.
|
Långe Erik
Foto:Staffan Arvegård
|
På Ölands nordspets står fyren Långe Erik, ett 32 meter högt vitputsat kalkstenstorn som uppfördes 1844-45 efter ritningar av H Byström och med Jonas Jonsson som byggmästare. Sedan 1933 är fyren byggnadsminne. Intill fyren finns en före detta fyrvaktarbostad i rödmålat trä med små ekonomibyggnader i trä och kalksten samt ett par villor från 1900-talet. På den södra sidan av holmen finns ett mindre fiskeläge med en modern pir och ett par träbryggor. Fyren är rest på en liten holme, Stora grundet, i inloppet till Grankullaviken. Ölands norra udde har alltid utgjort en viktig angöringspunkt för handelsflottan i norra Kalmarsund och en mycket stor del av den äldre sjöfarten mot Gotland har passerat här. Vikens betydelse som hamnplats för Böda socken kan knappast underskattas. Den grunda och vidlyftiga bukten är känd i det medeltida materialet som Örehamn, men sannolikt har hamnen även varit viktig under förhistorisk tid. Under modern tid har Grankullaviken varit av stor betydelse för utskeppning av virke. Områdets anknytning till seglationen förstärks av vrakresterna av det 1926 förlista åländska skeppet Swiks vid den östra stranden.
På Lilla grundet, strax öster om Fyrholmen, finns resterna efter S:t Olofs kapell samt en ödekyrkogård. Kapellet är omnämnt 1515 i en förteckning över kapell i Linköpings stift, Sancti Olaui in Böda. Då stod kapellet ännu under tak, men några vidare uppgifter om byggnaden finns inte. Troligen tog man sten från kapellruinen när man byggde fyren och idag återstår endast en övertorvad kulle. Den nordöstra udden med den välkända Trollskogen, utgör ett av öns mer välbesökta turistmål. På uddens norra del låg en örlogsbas på 1400-talet. Västra och Östra skansarna med 5 respektive 36 skyttevärn är lämningar efter örlogsbasen.
På den nordöstra udden finns även förhistoriska gravar, tolv rösen och två stensättningar. Några av dessa ligger i anslutning till det så kallade Hjertskeppet, en kraftig skeppsformad försänkning i marken. Något längre söderut finns ytterligare fem rösen och fyra stensättningar. Ingen av gravanläggningarna har undersökts arkeologiskt men de tillhör troligen järnåldern. Vid den smalaste delen av udden finns Jaktmuren, en kallmurad 225 meter lång mur som anses ha anlagts under Johan III:s tid. Muren har troligen varit ett vilthägn.
Karta (öppnas i nytt fönster)