Schäferiängarna
Längst i öster ligger Schäferiängarna, ett stort sammanhängande område av helt öppna gräsmarker. De gamla strandvallarna ger ängarna en böljande topografi där krönens torra gräsmarker övergår i sänkornas kärrartade vegetation.
Schäferiängarna breder ut sig
Foto: Therese Säfström
Området har en lång tradition som slåtteräng, men idag betas huvuddelen av nötkreatur. Betesmarkerna är mycket variationsrika. Längs de låga strandvallarna finns en torr och hedartad vegetation med växter som stagg, borsttåg, ljung och rotfibbla. Typiskt för Schäferiängarna är också de breda havsstrandängarna. Särskilt vid Sandvik i södra delen är dessa ovanligt breda. Rödsvingel och salttåg växer på de högre partierna medan krypven och gåsört dominerar i svackorna. På flera ställen finns skonor. Karaktärsväxter i dessa vegetationsfattiga svackor är glasört och saltnarv.
Sedan några år tillbaka har slåttern återupptagits på de norra delarna av Schäferiängarna. Området som slås är cirka 55 hektar och det är därmed en av de största sammanhängande slåtterängarna i Nordeuropa, kanske till och med den största. I dessa delar dominerar gräs som blåtåtel, fårsvingel och älväxing. Örtinslaget är relativt stort och består av arter som jungfrulin, blodrot, ängsskallra och slåtterblomma. Sedan slåttern återupptagits har den slåttergynnade växten späd ögontröst återkommit i tusental. Den är starkt beroende av kontinuerligt ängsbruk och är typisk för de öländska slåtterängarna.
Schäferiängarna har ett av södra Sveriges absolut största och artrikaste bestånd av häckande vadare. Strandskata, tofsvipa och rödbena dominerar. Här finns stora förekomster av kärrsnäppa, skärfläcka och brushane. Under häckningstiden råder tillträdesförbud. Två fågeltorn finns i området.
Karta (öppnas i nytt fönster)
Senast uppdaterad: 4/23/2009
Sidansvarig: Helena Lager