Området kring Ölands södra udde har under lång tid haft stor betydelse för sjöfart och näringsfång, men även politiskt genom dess läge nära den gamla riksgränsen. Den långa bebyggelsekontinuiteten har resulterat i ett osedvanligt variationsrikt kulturlandskap som rymmer unika fornlämnings- och bebyggelsemiljöer.
De äldsta spåren av mänsklig aktivitet är lämningarna efter en stenåldersboplats. Fyndmaterialet utgörs av keramik dekorerad med små gropar, karaktäristisk för den gropkeramiska kulturen, som existerade för ungefär 5 000 år sedan. Benmaterialet från boplatsen härrör huvudsakligen från fiske och fågeljakt, knappast förvånande med hänsyn till bosättningens strategiska läge vid öns dåvarande sydspets.
I sjömarkerna söder om kungsgården finns ett par mindre järnåldersgravfält med synliga högar och stensättningar samt några spridda gravanläggningar. Här finns också ett par husgrunder av kämpagravstyp, från äldre järnålder. Intill vägen står ett par resta flisor, de så kallade Kungsstenarna. Strax norr om Karl X Gustafs mur finns två gravfält om cirka 70 fornlämningar, däribland en rest kalkstenshäll, den 3,7 meter höga Långa Maja.
Ås kyrka är öns enda bevarade östtornskyrka. Kyrkan uppfördes i början eller mitten av 1100-talet och var helgad åt S:ta Katarina. Försvarstornet byggdes omkring år 1280. Kyrkan har renoverats på 1770-talet och 1820. Bland annat förlängdes långhuset västerut och tornets gamla sadeltak ersattes med en lanternin. Samtidigt murades triumfbågen igen, koret blev sakristia och predikstolen placerades på altaret. Strax öster om kyrkan ligger Ås gamla skola. Den byggdes omkring 1850 och är idag ombyggd till vandrarhemmet Åsgården.
Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25x13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell.
Trehundra meter söder om kapellruinen ligger ett vidsträckt husgrundsområde med omkring 80 husgrunder samt cirka 75 gropar, sannolikt grophus. Anläggningarna härrör förmodligen från ett medeltida fiskecentrum, Kyrkhamns fiske- och handelsplats, som var Ölands förnämsta fiskeläge. Platsen omskrivs första gången i det medeltida källmaterialet 1447 som Kyrkio hampn då Vadstena kloster erhållit en gård som då den lejes ut räntar 200 fiskar. Enligt antikvitetsrannsakningarna från 1667, kunde uppemot 900 fiskare vistas där samtidigt. Linné skriver på 1740-talet att "fiskeläger voro på denna holme i myckenhet, på den tiden sillen gick årligen till desse stränder". Man anser att fisket vid Kyrkhamn haft stor betydelse inte bara för södra Öland utan även för angränsande kustbor.
Karta (öppnas i nytt fönster)