Kyrkoantikvarisk ersättning
Kyrkoantikvarisk ersättning är pengar som staten ger till Svenska kyrkan för att underhålla och bevara de kulturvärden som kyrkan förfogar över och som räknas som en angelägenhet för hela svenska folket att bidra till, alltså även icke kyrkotillhöriga. Till skillnad från kyrkobyggnadsbidraget tar den kyrkoantikvariska ersättningen inte hänsyn till församlingens ekonomi. Även församlingar med god ekonomi ska alltså söka detta. Syftet med den kyrkoantikvariska ersättningen är att nå ”största kulturmiljönytta på ett rättvist sätt”. Tillgången på bidrag vad gäller kyrkoantikvarisk ersättning ökar betydligt för varje år.
Till vad får man ersättning?
Ersättning ges till vårdande åtgärder på:
- kyrkobyggnaden, utvändigt eller inne i kyrkan
- kyrkliga inventarier (alltifrån orglar och altarskåp till mässhakar, stolor, altardukar och nattvardskalkar, rökelsekar och andra föremål)
- begravningsplatser och hit räknas även kapell och murar, liksom gravmonument som saknar ägare,
- kyrkotomter (område som hör samman med kyrkobyggnadens funktion och miljö men som inte är begravningsplats),
- klockstaplar.
Skadeförebyggande åtgärder kan vara ersättningsgrundande, exempelvis
- förbättrat inbrotts- och brandskydd
- ombyggnad av värmesystem så att nedsmutsning eller uttorkning förhindras,
- utbyte av föråldrade och riskabla installationer, t.ex. elledningar, åskskydd eller
- bättre förvaringsskåp för kyrkliga textilier.
Ersättning ges i vissa fall till löpande underhållsarbeten, under förutsättning att det är fråga om åtgärder som syftar till att bevara de kulturhistoriska värdena.
Tillstånd till de åtgärder som ansökan omfattar ska alltid sökas hos länsstyrelsen. Utan sådant tillstånd kan ansökan inte behandlas av stiftsstyrelsen och det är därför viktigt att församlingen tidigt kontaktar länsstyrelsen.
Hur stort blir bidraget?
Ersättningens storlek varierar. Någon övre begränsning finns inte. Mindre kostnader förutsätts församlingarna själva bekosta. Bidragets storlek grundas i första hand på en bedömning av det kulturhistoriska värdet som görs av länsstyrelsen. Högre ersättning ges för sådant som måste åtgärdas med hög kulturhistorisk prioritet och då kraven på bevarande är högt (kan bli 90% och i undantagsfall 100% ersättning). För mer normala vårdinsatser ges upp till 50% av kostnaderna. Ersättningsnivån bestäms slutligen av stiftsstyrelsen.
Bidrag till upprättande av vård- och underhållsplan i varje församling
Efter år 2006 kommer att krävas av varje församling att ha en särskild vård- och underhållsplan för att överhuvudtaget få del av den kyrkoantikvariska ersättningen.
Senast uppdaterad: 3/19/2010
Sidansvarig: Birgitta Eriksson