Uråldrig och nyfödd

Sjön täckte stora delar av västra Småland. Store Mosse och Bolmen utgör rester av den vidsträckta sjön. När landhöjningen satte in "tippade" landet långsamt över åt söder och för cirka 8 000 år sedan torrlades issjön. På sjöbotten hade sand avlagrats. Vinden fick fritt spelrum och ett system av flygsanddyner, så kallade rocknar, bildades.

Sedan blev klimatet åter fuktigare. Delar av sandheden försumpades.

I sumpmarker blir det ont om syre. Döda växter kan inte brytas ned till jord. Halvt multnade lagras de i allt tjockare skikt, torv. Så småningom når torvlagren upp över vattennivån i marken. I ett regnigt och svalt klimat, som till exempel här på sydsvenska höglandet, kan torvbildningen ändå fortsätta. Myren växer sig högst på mitten. En högmosse, som får allt sitt vatten från nederbörden, har bildats. Store Mosse består av både högmossar - de största i Sverige - och kärr, som även tar emot vatten från omgivningen.

Delar av Store Mosse har sargats av torvbrytning. Miljön har också påverkats bland annat genom sjösänkningar. Ändå är Store Mosse i stora stycken ett ursprungligt landskap. Storleken gör den unik. Det rika fågellivet och växtligheten med sina nordliga inslag ökar dess värde ytterligare.