Atmosfärens naturliga växthuseffekt är en förutsättning för livet på jorden. Utan den skulle det vara nästan 35 grader kallare vid jordytan än det är i dag. Problemet är att människans utsläpp nu ändrar atmosfärens kemi. Växthuseffekten förstärks med risk för allvarliga effekter världen över.
Växthusgaser som vattenånga och koldioxid finns naturligt i jordens atmosfär. Gaserna hindrar inte solljuset (kortvågig strålning) från att nå ner till jordytan och värma upp den, men de fångar effektivt upp utgående värmestrålning (långvågig) och reflekterar värme tillbaka mot jorden. På så sätt håller växthusgaserna kvar värmen kring jorden. Halterna av flera växthusgaser ökar nu i atmosfären, främst på grund av vår förbränning av kol, olja och naturgas. Ökande halter av dessa gaser leder till att växthuseffekten förstärks. Ju mer växthusgaser i atmosfären - desto varmare blir det och klimatet på jorden förändras.
Växthusgaser
Den växthusgas som bidrar mest till människans förstärkning av växthuseffekten är koldioxid. Utsläppen kommer från vår ökande användning av kol, olja, naturgas och andra fossila bränslen. Koldioxidutsläpp kan inte renas bort utan hänger samman med hur mycket bränsle som används. I-länderna står för de största koldioxidutsläppen per capita, men den kraftigaste utsläppsökningen sker nu i utvecklingsländer med snabbt växande ekonomier. Mätningar visar att halten av koldioxid i atmosfären hittills ökat med cirka 30 procent jämfört med tiden före industrialiseringens början på 1800-talet. Utsläppen måste minska kraftigt för att halten inte ska fortsätta att stiga!
Figur 1: Kurvan visar hur halten koldioxid i atmosfären har ökat de senaste femtio åren och den ökning av jordens medeltemperatur som inträffat under samma tid. (Referens: Goddard Institute for Space Studies och Scripps Instiution of Oceanography)
Utöver koldioxid finns flera andra gaser med kraftig växthuseffekt. Det internationella avtal som reglerar världens utsläpp av växthusgaser, Kyotoprotokollet, omfattar även växthusgaserna metan, dikväveoxid, svavelhexaflourid, fluorkolväten och fluorkarboner. Utsläppen av dessa gaser kommer från industri- och förbränningsprocesser, men även från jordbruk, avfallsupplag med mera.
Även avverkning av skog och annan markanvändning har medverkat till att höja atmosfärens halt av koldioxid. När skog avverkas utan att återplanteras förlorar naturen möjligheten att på naturlig väg binda kol i växande träd. Sedan förindustriell tid har flera av jordens skogsområden avverkats. Förlust av skog samt annan markanvändning svarar för cirka 25 procent av utsläppen till atmosfären. Sedan 20 år tillbaka har dock skogstillväxten globalt sett varit större än avverkningen.
Klimatförändring
Globalt har medeltemperaturen ökat med 0,6 grader Celsius och havsytan stigit med 10-20 centimeter sedan slutet av 1800-talet. Merparten av temperaturökningen anses bero på människans utsläpp av växthusgaser. Uppvärmningen kunde ha varit än större om den inte hade motverkats av föroreningar och vulkanutbrott som ökat luftens innehåll av partiklar. Partiklar har främst en kylande effekt. Dessutom har havet en fördröjande inverkan på temperaturförändringen genom att koldioxid tas upp och lagras i havet. Hela resultatet av växthuseffektens förstärkning har därför ännu inte visat sig i form av temperaturökning.
Figur 2: Global årsmedeltemperatur 1861-2005 jämfört med temperaturen under referensperioden 1961-1990. Under 1900-talet steg jordens medeltemperatur med ungefär 0,6 grader. Det senaste kvartsseklet har varit osedvanligt varmt. 1998, 2002 - 2005 är de fem varmaste år som har registrerats sedan tillförlitliga mätningar inleddes i mitten av 1800-talet.(Referens: Climatic Research Unit, Univ. of East Anglia and the UK Met. Office Hadley Centre)
FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) gör regelbundet bedömningar av det vetenskapliga kunskapsläget när det gäller klimatet. Panelen varnar för att människans utsläpp med stor sannolikhet kommer att leda till att jorden blir allt varmare under de kommande hundra åren och därefter. En uppvärmning som i sin tur kan leda till allvarliga störningar i det samspel mellan hav och land, nederbörd, vindar och havsströmmar som bildar jordens klimat. Enligt IPCC väntas de ökande halterna av växthusgaser leda till att den globala medeltemperaturen vid jordytan ökar med 1,4-5,8 grader Celsius perioden 1990-2100. Havsytan kan under samma tidsperiod komma att stiga med 9-88 centimeter.
Figur 3: IPCC arbetar med ett antal referensscenarier som beskriver olika typer av framtida ekonomisk och social utveckling. Dessa leder fram till en förväntad utsläppsmängd av växthusgaser, som sedan kan jämföras med resultatet från olika klimatsimuleringar.