Arkeologi och fornlämningar

Fornlämningar är spår efter äldre mänsklig verksamhet och skyddas av kulturminneslagen (SFS 1988:950). Enligt lagen är det förbjudet att förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning men i vissa fall kan länsstyrelsen ge tillstånd till ingrepp i fornlämningen.

Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet över länets fornlämningar. Uppdraget består i att skydda, vårda, informera om och öka tillgängligheten till våra fornlämningsmiljöer, så att både dagens och morgondagens generationer kan förstå och uppleva det historiska kulturarvet. Vi prövar också ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde.

Vad är en fornlämning?

Fornlämningar är spåren efter en varaktigt övergiven mänsklig verksamhet. Det kan till exempel vara boplatser, gravfält, ruiner och kulturlager i medeltida städer. Lagen anger inte hur gammal en lämning måste vara för att anses som fornlämning men ett skeppsvrak räknas som en fornlämning 100 år efter förlisningen.

Fornlämningarnas lagskydd

Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom lagen om kulturminnen. Det innebär att en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd utan att det behövs något myndighetsbeslut om det. Lagskyddet gäller även för markområdet runt lämningen, och områdets storlek beror på fornlämningens betydelse och karaktär. En boplats har till exempel ett större skyddsområde än en milsten vid vägkanten.

Arkeologiska undersökningar

Om du planerar ett arbete som kan störa eller förstöra en fornlämning, exempelvis genom nedgrävning av kabel eller nybyggnad av hus kan länsstyrelsen begära att du som exploatör ska bekosta arkeologiska undersökningar. Undersökningsresultatet utgör underlag för vårt tillståndsbeslut och är en dokumentation av undersökningen och av fornlämningen med dess fynd.Inför mer omfattande arbeten, till exempel bygge av ny väg kan vi kräva att exploatören bekostar en utredning för att se om några tidigare okända fornlämningar kan beröras.