Bottenfauna 

Om man noga tittar under vattenytan i ett vattendrag eller en sjö kan man med blotta ögat se små kryp som lever på botten. Samlingsnamnet för dessa djur är bottenfauna och exempel på sådana är larver av olika sländor, skalbaggar, snäckor, musslor, maskar, kräftdjur med mera. De ryggradslösa smådjuren är basföda för många fisk- och fågelarter. Dessutom är vissa bottenfaunaarter mycket värdefulla och har höga naturvärden.

Små kryp med stor betydelse

Vattenkemiska mätningar i vattnet ger enbart en uppfattning om tillståndet vid själva provtagningstillfället. Men genom att undersöka bottenfaunan kan man få en tillbakablick och se hur vattenkvaliteten har påverkat biologin i vattnet under en längre tid. Om man tittar på bottenfaunans artsammansättning och exempelvis förekomst av försurningskänsliga arter, kan man få mycket information om vattenkvaliteten. Olika arter av smådjur är olika känsliga för försurning och föroreningar. Med rätt metodik kan man säga hur försurnings- och föroreningspåverkad faunan och vattnet är. En bedömning görs också av bottenfaunans naturvärden.

Inom kalkningsverksamheten görs undersökningar av bottenfauna i bäckar och åar. I ett fåtal sjöar undersöks även bottenfaunan i strandzonen. Huvudsyftet är att kontrollera om bottenfaunasamhället är påverkat av försurning samt att kartlägga eventuella förekomster av hotade arter. Lokalerna undersöks återkommande med tre års intervall, varje år undersöks cirka 35-40 lokaler på olika platser i länet. Metoden för undersökningen innebär att man med foten sparkar upp bottenmaterial. Det uppvirvlade bottenmaterialet samlas in med en håv med maskstorlek 0,5 x 0,5 millimeter från en yta på 0,25 kvadratmeter. Den vidare analysen med sortering och identifiering av djuren sker på laboratorium av erfarna artkännare.

Bild: Bottenfauna nattsländelarv

Kalkning gör att bottendjuren överlever

Många av de djur som lever i eller på botten av sjöar och vattendrag är känsliga för försurning. Exempel på försurningskänslig bottenfauna är olika arter av dagsländelarver, kräftor, musslor och snäckor. Genom att kalka återskapar man förutsättningarna för dessa djur att komma tillbaka och åter leva i bäcken eller sjön. Bottenfauna har lättare att återvända till en kalkad å än fisken. Det beror på att många bottenfaunaarter har ett landlevande stadie där de kan flyga och förflytta sig. Många andra djur kring och i vattnet som fiskar, fåglar med flera är dessutom beroende av att det finns gott om bottendjur att äta. Exempel på fåglar som livnär sig på bland annat bottenfauna är strömstare och forsärla.