Laxutsättningarna i Vättern

Länsstyrelserna runt Vättern, dvs Jönköping, Västra Götaland, Örebro och Östergötland, ansvarar gemensamt för utsättningarna av lax i Vättern. Det finns ett stort intresse för laxutsättningarna i Vättern och länsstyrelserna får många frågor i ämnet. Vår förhoppning är att denna information om utsättningarna ska besvara en del av de funderingar kring utsättningarna som finns runt sjön.

Laxutsättning i Vättern

Sammanfattning

  • Sedan 40 år tillbaka sker kontinuerliga utsättningar av lax i Vättern med syfte att kompensera fisket för bortfallet av en nedströmslekande öringstam som slogs ut i början av 1900-talet till följd av utbyggnaden av vattenkraften i Motala ström.
  • Mängden utsatt fisk har varierat under åren och Länsstyrelsernas målsättning sedan 2004 har varit att sätta ut 20 000 laxsmolt årligen. Bedömningen har varit att det kompenserar bortfallet av den nedströmslekande öringen samtidigt som Vätterns ekosystem bedömts klarar denna utsättningsmängd.
  • Det finns flera uppgifter som talar för att det råder konkurrens mellan öring, röding och lax om de eftertraktade bytesfiskarna nors, siklöja, och spigg ute i Vätterns fria vattenmassor.      
  • Länsstyrelserna försöker i möjligaste mån tillämpa försiktighetsprincipen men det finns idag inga aktuella planer på att minska utsättningsmängden.
  • För att minimera risken för påverkan på bytesfisken och de naturliga stammarna av de storvuxna laxfiskarna öring och röding har Länsstyrelserna under 2013 istället för minskade utsättningar föreslagit att minimimåttet på lax minskas från 60 till 50 cm. Bland annat förväntas åtgärden minska laxens konsumtion av bytesfisk.
  • Länsstyrelserna har i samverkan med berörda fiskodlingar bedrivit ett arbete för att höja kvaliteten på laxen som sätts ut i Vättern.
  • Kvalitetsarbetet har medfört bättre kvalitet på den utsatta fisken, en förbättrad överlevnad och av allt att döma ökade återfångster. 
  • Finansieringen av laxutsättningarna i Vättern är inte långsiktigt säkrade vilket försvårar planeringen.
  • Ökade kvalitetskrav i länsstyrelsens upphandling, ökad efterfrågan från andra intressenter och sen hantering har tillsammans bidragit till att det inte varit möjligt att köpa den avsedda mängden lax alla år.
  • Länsstyrelserna jobbar nu på att förändra upphandlingsprocessen för att effektivisera verksamheten och säkra utsättningsmängderna.

Bakgrund och policy om laxen i Vättern

 I Vättern finns tre bestånd av stora laxfiskar, röding, öring och lax. Röding och öring är naturligt reproducerande bestånd som funnits sedan istiden, medan lax är ett icke naturligt bestånd. Då lax inte kan reproducera sig i Vättern sker årliga utsättningar av ung lax så kallad smolt. Utsättningarna påbörjades på allvar i början av 70-talet (Figur 1) och är en kompensation för den storvuxna nedströmslekande öringstam som utrotades när utloppet av Motala ström byggdes ut.

 Diagram _laxsmolt

Figur 1. Antal laxsmolt som satts ut i Vättern sedan starten 1959. Årliga utsättningar av lax har gjorts sedan 1971, initialt låg utsättningsmängden på 14 000-25 000 laxungar årligen, vilket genererade officiella fångster av lax i storleksordningen 10-20 ton/år. År 1988 fördubblades antalet utsatta laxungar och från 1993 låg utsättningarna stadigt på 40 000 laxungar årligen i ett antal år. Av hänsyn till den hotade rödingen i sjön sänktes utsättningarna år 2001 till 31 000 laxungar, 2002 och 2003 sattes 30 000 årligen. År 2004 sänktes utsättningarna ytterligare till 20 000 laxungar per år.

Laxutsättningarna är en ren kompensation för det tidigare öringfisket och ska inte ses som en biologisk kompensation. Det innebär att laxutsättningarna inte får ske på bekostnad av de naturliga fiskbestånden i Vättern. Samtidigt medför laxutsättningarna ett stort upplevelsevärde för många fritidsfiskare och utvecklingspotentialen för laxfisket bedöms vara stor inom fritidsfisket och turistfiskenäringen. Tillresande fiskare och turister är beredda att satsa betydande ekonomiskt belopp för möjligheten att fånga storvuxen insjölax. Länsstyrelserna försöker balansera mellan dessa två aspekter och försöker i så stor utsträckning som det är möjligt idag att ha en adaptiv förvaltning av laxutsättningarna vilket betyder att man är medveten om att resurserna hela tiden förändras och att man anpassar förvaltningen till dessa förändringar. Utsättning av 20 000 laxar bedöms ungefär motsvara en kompensation för den storväxta öringen som tidigare fanns i sjön. Dagens gällande målsättning är därför att det årligen ska sättas ut 20 000 laxsmolt, förutsatt att ekosystemet i Vättern tål detta.

Utsättningsmaterialet och kvalitetsarbetet

Tidigare utvärderingar av laxutsättningarna i Vättern har visat att lax av Gullspångsstam ger bäst avkastning. Denna stam har sitt ursprung i Vänern där den lever naturligt. Avelsmaterialet kommer från fisk som fångas vid ett avelsfiske i Klarälven varefter föräldrafisken kramas på rom och mjölke som läggs in i Fortums fiskodling i Gammalkroppa i Värmland. Merparten av den insamlade rommen används av Fortum själva till utsättningar i Vänern som görs för att kompensera vattenkraftverkens påverkan på fisken i Gullspångsälven och Klarälven. En del av rommen säljs till ett begränsat antal fiskodlingar som föder upp laxen till dess de når smoltstadiet, normalt efter 2 år. Det är från dessa odlingar som Länsstyrelserna köper laxen till utsättningarna i Vättern. 

Under sent 90-tal och tidigt 2000-tal började både yrkesfiskets och fritidsfiskets fångster av den kompensationsutsatta laxen minska i såväl Östersjön, Vänern och Vättern. Fångsterna av den vilda fisken följde dock inte samma mönster, här såg man i flera fall en ökning i fångsterna. Denna trend, med förmodad minskad överlevnad hos odlad laxsmolt, indikerade problem i odlingsfasen och en kombination av olika samverkande faktorer föreslogs.

Länsstyrelserna och berörda fiskodlare påbörjade därför under 2009 ett samarbete med syfte att finna orsak till varför den utsatta fisken gav förmodade sämre återfångster. Arbete påbörjas för att undersöka orsaker och åtgärder genomfördes för att öka överlevnaden hos utsatt lax. Dessa åtgärder bestod av att undersöka märkningsmetod (floytag vs carlin), odlingsrelaterade parametrar, transportsätt, utsättningstid, utsättningsplats och sumpningsförsök för att kontrollera överlevnaden. Många av dessa åtgärder inom smoltkvalitetsarbetet skedde i samarbete med odlarna, då det även ligger i deras intresse att man får fram ett utsättningsmaterial som ger en god överlevnad och bra avkastning i fisket. Våra krav på kvalité, tillsammans med odlarnas smoltkvalitetsarbete- har medfört att en fisk av god kvalité kan levereras från odlingarna. Våra studier, som ännu inte är publicerade offentligt, visar att kvalitetsarbetet har resulterat i en ökad överlevnad hos laxsmolten som gynnar alla inblandade parter. Sumpningen av fisken från Fengersfors fiskodling som sattes ut i Vättern våren 2013 visade t ex på nära 100 % överlevnad fram till dess försöket avslutades efter 19 dagar.  Likartade resultat har på senare år erhållits vid sumpningsförsök även med fisk från Sävenfors fiskodling som är den andra odlingen som på senare år levererat fisk till Vättern. Fiskets imponerande fångster i Vättern senaste tiden visar även dessa att arbetet gett resultat.

Vid utsättningen 2014 har ingen lax märkts med s k floytag eller carlinmärken. Vårens (2014) kasseförsök visade på 97% färdigsmoltade laxar. Överlevnaden är fortfarande hög när 100%.

Carlingmärkt fisk

Bildtext: Länsstyrelsen har under senare år märkt en viss del av den utsatta laxen med carlingrmärken, som är de traditionella märkena, och en viss del av fisken med floytag för att kunna följa skillnader i märkenas funktion. Det är av stor betydelse för utvärderingarna av laxutsättningarna att märken från fångad fisk skickas in till Sötvattenslaboratoriet.”

Kostnader och finansiering

Laxutsättningarna i Vättern är en kostsam process som innefattar mer än bara inköp av laxsmolt. Det handlar även om transport -och kontrollkostnader (såsom kvalitetskontroll, märkning och sumpningsförsök). Kostnaden är totalt närmare 500 000 kr/år. Enligt 1980 års vattendom för Motala ström skall ”Statens Vattenfallsverk utgiva belopp om 90 000 kr att användas för fiskets främjande i Vättern av vad avser öring eller annan laxartad fisk.” Summan som är årlig har räknats upp för att idag vara 297 000 kr/år. Dagens avgift betalas av nuvarande ägare Tekniska verken i Linköping AB. Medlen betalas till Havs- och vattenmyndigheten som är utbetalande myndighet. Sedan några år är det dock Länsstyrelsen i Västra Götaland som fattar besluten om att fördela Vätterns fiskeavgiftsmedel. Beslut och utbetalningar sker efter inkomna ansökningar till åtgärder som omfattas av avgiftens syfte. Då ersättningen angiven i vattendomen inte täcker den årliga utsättningskostnaden har Länsstyrelserna nu initierat en översyn av den befintliga vattendomen då det är vår uppfattning att i princip hela kostnaden för laxutsättningarna bör täckas av fiskeavgiftsmedlen.

De senaste åren har det finansiella underskottet täckts av statliga fiskevårdsmedel som söks årligen av länsstyrelserna. En annan viktig finansieringskälla är stiftelsen Mera Lax i Vättern som under de senare åren bidragit med, i snitt 125 000 kr per år. Dessa pengar är i huvudsak insamlade från sportfiskare, turistfiskeentreprenörer och sportfiskeredskaps handlare. Tyvärr är ingen av dessa kompletterande finansieringskällor långsiktigt stabil. Till exempel kan det statliga fiskevårdsanslagets användningsområden snabbt ändras beroende på Havs och vattenmyndighetens prioriteringar samtidigt som utbetalningsmöjligheterna från Mer Lax i Vättern främst är avhängigt sportfiskarnas betalningsvilja. För utsättningarna 2013 hade länsstyrelserna tyvärr inte möjlighet att söka några medel från Mer lax i Vättern pga att stiftelsen vid ett styrelsemöte beslutade om villkor för utbetalningarna som länsstyrelserna sedan inte hade möjlighet att uppfylla. Sammantaget medför denna osäkerhet i finansieringen svårigheter att långsiktigt planera utsättningarna.

Landfångad lax från Vättern vid Ödeshög hösten 2013. Förbättrad smoltkvalitet gör att fisket fortfarande kan vara bra trots minskade utsättningsmängder. Fotograf Per Säverot.

Bildtext. Landfångad lax från Vättern vid Ödeshög hösten 2013. Förbättrad smoltkvalitet gör att fisket fortfarande kan vara bra trots minskade utsättningsmängder. Fotograf Per Säverot.

Upphandling

Den förbättrade kvaliteten på den odlade laxsmolten som nämns ovan har lett till att intresset för att köpa fisken har ökat från flera håll, dvs efterfrågan har ökat. De senaste åren har tillgången på bra utsättningsmaterial av laxsmolt av gullspångsstam varit mindre än efterfrågan vilket har försvårat möjligheterna att tillgodose allas behov av laxsmolt.

När länsstyrelserna, som är en statlig myndighet, köper varor och tjänster regleras inköpen av Lagen om offentlig upphandling. Lagen ställer bland annat stora krav på att ett omfattande förfrågningsunderlag utformas och sprids till potentiella säljare av varorna. En del av arbetet med att förbättra kvaliteten på laxsmolten som sätts ut i Vättern har varit att i upphandlingen ställa krav på smoltkvalitet. Upphandlingarnas komplexitet har tyvärr medfört att upphandlingsunderlaget vid flera tillfällen försenats. Förseningarna och våra krav på god kvalité på laxsmolt har i kombination med den ökade efterfrågan dessvärre medfört att färre anbud kommer in till Länsstyrelsen. De senaste 2 åren har inga anbud alls inkommit i samband med upphandlingen. Länsstyrelserna har dock lyckats genomföra direktupphandlingar med de berörda fiskodlingarna där det som tur är trots allt funnits lax att köpa. Tyvärr har dock inte mängden utsatta laxar blivit så stora som det var tänkt från början vilket framgår av ovanstående diagram. Under 2013 sattes 5 800 laxsmolt ut, varav 1000 märktes. Länsstyrelserna jobbar nu på att förändra upphandlingsprocessen för att effektivisera verksamheten och öka möjligheten att kunna sätt ut avsedd mängd lax. Målsättningen är att kunna möta odlarnas önskemål om bland annat bättre långsiktighet och längre framförhållning.

Tål Vättern långsiktigt dagens laxutsättningar?

Insatser att öka rödingens och öringens tätheter i Vättern såsom ökade minimimått, fredningsområden och redskapsbegränsningar har i kombination med biotopvård av öringens reproduktionsområden runt Vättern har glädjande nog medfört att det i dagsläget finns växande bestånd av både röding och öring i Vättern. I en studie där bland annat nyare och äldre maganalyser på röding och lax jämförs ser man ett ökat dietöverlapp mellan dessa arter. Samtidigt har senaste årens inventeringar av bytesfiskar i Vättern (siklöja och nors) visat på en successivt minskad täthet, framför allt hos siklöja Senaste nytt från fiskundersökningarna i Vättern är dock att man under 2013 noterat en ökning av antalet unga siklöjor. Om det innebär ett ordentligt trendbrott från den negativa utvecklingen är dock ännu inte möjligt att säga. Man har även noterat sämre tillväxt och kondition av röding. Undersökningsresultat indikerar sammantaget att det av allt att döma råder konkurrens om bytesfisken. Under annan rubrik har tidigare konstaterats att laxutsättningarna inte får ske på bekostnad av de naturliga fiskbestånden i Vättern. Vid hanteringen av laxutsättningarna tillämpar länsstyrelserna försiktighetsprincipen vilket förenklat innebär att man i princip måste ha väl tilltagna säkerhetsmarginaler och vara i princip säker på att laxutsättningarna inte äventyrar Vätterns mycket värdefulla naturliga fiskbestånd (eller andra naturvärden) för att kunna genomföras.

Farhågor om att konkurrensen om bytesfisk kan medföra problem för de både biologiskt och kommersiellt viktiga arterna röding och öring medför att man inte kan utesluta en framtida minskning av laxutsättningarna i Vättern. Dessutom innebär en ökad överlevnad av utsatta laxsmolt att fler klarar sig vilket förstärker konkurrenseffekten. Länsstyrelsen anser dock inte att utsättningsmängden just nu behöver minskas utan att andra insatser istället bör genomföras för att minimera risken för påverkan på de eftertraktade bytesfiskarna och på bestånden av öring och röding. Länsstyrelserna har under 2013 därför föreslagit att minimimåttet på lax minskas från 60 till 50 cm. Förslaget har förankrats med fiskets organisationer i Vätternvårdsförbundets Samförvaltning av fisket i Vättern. Förslaget är ej ännu inlämnat till Havs- och vattenmyndigheten som är den myndighet som fattar beslut om regelverket. När en sådan regelförändring skulle kunna träda i kraft är mycket oklart. En lax på 60 cm väger ungefär dubbelt så mycket som en på 50 cm och behöver äta en stor mängd bytesfisk för denna tillväxt. Genom att minska minimimåttet och fånga fisken tidigare uppehåller sig laxen kortare tid i sjön, äter mindre innan den tas upp och förväntas därför påverkan på bytesfiskarna minska. Åtgärden förväntas samtidigt innebära att fler av de utsatta laxarna kommer att fångas medan det sammanlagda uttaget/återfångsten av lax räknat i kilo förväntas minska något.

Läs mer

Beier U, Degerman E, Hammar J, Sandström A, Axenrot T, Bergstrand E, Filipsson O & Nyberg P. 2011. En främmande art i Vättern – ekologiska effekter av utsättningar av Gullspångslax. Finfo 2011:7.

Setzer M. 2012. The decline of great Arctic charr in Lake Vättern – empirical and theoretical analyses of suggested causes. Doctoral thesis, Dissertation No. 1447, Linköping University 

Sidan uppdaterad och publicerad 2014-10-09