Storröding och siklöja 

Under 1900-talet har de sydsvenska storrödingbestånden minskat med hela 70 %. Enbart under det senaste decenniet har tre populationer försvunnit samtidigt som bestånden i Vättern, Sommen, Mycklaflon och Ören har minskat kraftigt.

Länsstyrelsen har under åren 2004 - 2009 arbetat med att kartlägga storrödingens lekplatser i Vättern genom provfiske. Kunskapen har varit mycket värdefull för förvaltningen av Vätterns rödingbestånd.  

I samarbete med bland annat före detta Fiskeriverkets, numera statens lantbruksuniversitets (SLU) sötvattenslaboratorium i Drottningholm har även genetiska analyser genomförts för att undersöka om det finns några skillnader mellan rödingar från olika lekgrund.

 Bildtext: Fångade rödingar märks med en så kallad floytag som har en unik kod. Foto: Mikael Bergström

Vid provfiske läggs nät ut över en potentiell lekplats. Näten vittjas sedan efter cirka en timma. Vid fångst av röding noteras bland annat kön, längd, vikt och könsmognad. Fångade rödingar märks även med en så kallad floytag, vilket är ett litet märke med en unik kod som fästs under ryggfenan. Efter detta släpps rödingarna tillbaka. Under åren 2004-2009 har närmare 1000 rödingar fångats och återutsatts. Om fisken sedan återfångas, kanske av en sportfiskare nästkommande sommar, kan eventuell ökning i vikt och längd beräknas samtidigt som ett grovt mått på dess rörelsemönster erhålls. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att man skickar märket tillsammans med uppgifter om vikt, längd och fångstplats till SLU:s sötvattenslaboratorium i Drottningholm.  

Länsstyrelsen planerar genomföra uppföljande lekprovfisken i Vättern där resultatet kommer finnas tillgängligt digitalt via Länsstyrelsens och Vätternvårdsförbundets webbplatser.

 

 

 

Sidan är uppdaterad 2015-04-09

Kontakta oss

Daniel Rydberg
Fiskerikonsulent
Fiskeenheten
Daniel punkt Rydberg snabela lansstyrelsen punkt se¤Daniel punkt Rydberg snabela lansstyrelsen punkt se
010-2236359