Åre bergbana och Grottan 

Åre bergbana ingick som en del av det stora Åre-projektet från 1906-07. Mannen bakom projektet var ingenjör Carl Olof Rahm, som besökte Åre första gången 1903 och där fick idén att skapa en internationell turistort för vintersport.

I Åre fanns alla möjligheter att skapa - som någon sagt - ett svenskt Davos. Här fanns de topografiska och klimatologiska förutsättningarna samt goda kommunikationer tack vare järnvägen som invigts 1882.

En bergbana i Åre var år 1907 ingen helt ny idé. Redan i STF:s årsskrift från 1891 hade en sådan föreslagits längs med Åreskutan. I Åre-projektet ingick ett mer konkret bergbaneförslag. Förutom bergbanan föreslogs byggande av flera hotell, villor, kraftstation och vägar. Till Åre-projektet bifogades också en stadsplan för Åre, utarbetad av arkitekt Per-Olof Hallman. Eftersom hela projektet var mycket omfattande och krävde många intressenter, bildade Rahm år 1908 ett aktiebolag, Åre AB (Årebolaget).

 

Åre bergbanas dalstation vid torget.
Åre bergbana. Mörviken 1:75 och 2:97, Åre socken.
Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län / Johan Loock.

 

Den 7 mars 1910 invigdes bergbanan och restaurang Fjällstugan, senare Fjällgården, som ligger intill bergstationen. Den cirka 800 meter långa sträckan från torget till Östra platån kom aldrig att förlängas, trots att planer fanns på en fortsättning. Byggandet av Åre kabinbana 1976 innebar ett slags fullbordande av (det första) Åreprojektets drömmar om en turisttransportör upp till Åreskutans topp.

Bergbanan är en cirka 800 meter lång hissbana, konstruerad av de schweiziska firmorna von Roll respektive E. Sturb und H.H. Peters. Banans två vagnar avgår samtidigt från berg- respektive dalstationen och möts på mitten vid en mellanstation. Höjdskillnaden mellan de två stationerna är drygt 200 meter. Vagnarna rör sig i ett balanserat system. När den ena vagnen går upp, går den andra ned och fungerar som motvikt. Ursprungligen reglerades körningen av vagnarna från bergstationen, där en maskinist övervakade det hela. 

De två stationsbyggnaderna är ritade av arkitekt Otto Sigfrid (Sigge) Cronstedt. En betydande modernisering av Åre bergbana skedde under 1950-talet när SJ drev banan under ett antal år. 

Vagnarna rymmer runt 60 personer och rör sig framåt med en hastighet av cirka 3 meter per sekund. Det innebär en maxkapacitet på ungefär 500 resenärer per timme. Efter att under en tid enbart ha körts under vintersäsongen, körs bergbanan numera året om. 

 

Grottan i Åre.
Grottan i Åre, mitt emot den gamla järnvägsstationen. Bergbanans dalstation i bakgrunden. 
Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län / Johan Loock.

 

Bergbanan har en central och väl genomtänkt placering i Åre. Utformningen av axeln mellan den gamla järnvägsstationen och bergbanans dalstation vid torget har tillkommit som ett resultat av flera olika planer, utarbetade av olika arkitekter under 1900-talets början.

SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall ritade 1913 "Grottan" och arkitekt Karl Güettler gjorde några år senare en utvidgad plan för parken med den än idag tydliga ovala formen.

Grottans byggmästare var Mårten Ohlson. När man som turist anlände till Åre järnvägsstation under 1910-talet var åsynen av Grottan, bergbanans dalstation och Åreskutan anslående. På båda sidor om parken låg stora hotell, bland annat det vitmålade högresta Nya Grand hotell (senare Sporthotellet).

Det visuella intrycket från järnvägsstationen var medvetet skapat och utgjorde porten till den moderna vintersportorten Åre. I byggnadsminnet ingår i huvudsak de två stationsbyggnaderna, parken samt Grottan.