Miljöfarlig verksamhet 

Miljöfarlig verksamhet definieras i miljöbalken som en verksamhet som ger utsläpp till mark, luft eller vatten eller på annat sätt kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Miljöfarlig verksamhet delas in i A, B, C eller U-anläggningar beroende av verksamhetsslag och storlek. För att få driva en miljöfarlig verksamhet, med beteckningen A, B eller C, krävs tillstånd eller anmälan. Miljöfarliga verksamheter som är mindre kräver varken tillstånd eller anmälan och betecknas som U-anläggningar.  
I miljöprövningsförordningen (2013:251) framgår för varje verksamhet var tillstånd ska sökas eller anmälas och det anges även om en verksamhet är av typ A, B eller C samt om det är en IED-anläggning.
Industriutsläppsdirektivet (2013:250) (IED) trädde i kraft 7 januari 2013 och gäller verksamheter med hög föroreningspotential. Direktivet innebär en skärpning av tidigare direktiv och innebär bland annat skärpning i kraven att tillämpa bästa tillgängliga teknik. IED ersatte sju äldre direktiv om industriutsläpp.  

Egenkontroll

Alla som bedriver miljöfarlig verksamhet ska fortlöpande planera och kontrollera sin verksamhet. Syftet med planeringen och kontrollen ska vara att motverka och förebygga olägenhet för människors hälsa och påverkan på miljön.
Omfattningen av egenkontrollen beror på den enskilda verksamhetens art, storlek och påverkan. För anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter gäller mer omfattande skyldigheter enligt Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll.  
Egenkontrollen bör i varje enskilt fall tillämpas utifrån miljöbalkens syfte, vilket är att främja en hållbar utveckling. 
I egenkontrollförordningen finns bindande bestämmelser om dokumentation av bland annat ansvarsfördelning, rutiner för fortlöpande kontroll och resultat av undersökningar och riskbedömningar. Om det inträffar driftstörningar eller andra incidenter i verksamheten som kan leda till olägenhet för människors hälsa eller miljön är verksamhetsutövaren skyldig att anmäla detta omgående till tillsynsmyndigheten. Rapportering med kort information om vad som hänt kan göras på telefon, fax eller i vissa fall mejl efter överenskommelse med handläggaren. Anmälan kan även behöva kompletteras med bland annat en skriftlig redogörelse över vad som inträffat.  

Miljösanktionsavgifter

Den 1 juli 2012 trädde ny förordning om miljösanktionsavgifter i kraft, Förordning (2012:259) om miljösanktionsavgift. Tillsynsmyndigheten kan i som en del av tillsynsarbetet pröva och besluta om miljösanktionsavgift och syftet är att bidra till en ökad regelefterlevnad.  Beslut om miljösanktionsavgift kan bli aktuellt om reglerna överträds.  Vilka överträdelser som kan leda till miljösanktionsavgift och vilken avgiften blir regleras av Förordning (2012:259) om miljösanktionsavgift. Det är en fastställd avgift som tillfaller staten och som ska betalas av den som till exempel

  • inte lämnar in miljörapport i rätt tid (B-verksamhet), 1000 kr.
  • bedriver verksamhet utan att det finns någon fastställd och dokumenterad fördelning av det organisatoriska ansvaret, 25 000 kr.  

Miljörapport

Den som bedriver tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet ska varje år, senast den 31 mars, lämna en årlig miljörapport till tillsynsmyndigheten. Verksamhetsutövare ska registrera sin miljörapport på Svenska MiljörapporteringsPortalen (SMP).   

Kontakta oss

Josefin Töyrä
Miljöskyddsenheten
Josefin punkt Toyra snabela lansstyrelsen punkt se¤Josefin punkt Toyra snabela lansstyrelsen punkt se
010-2253326