Skogsbrukets påverkan på våra vattendrag

Under 1800-talet började man använda vattendrag för flottning av timmer i allt större omfattning. För att möjliggöra detta rensade man vattendragen på block och sten. Till en början för hand, men under mitten av 1900-talet användes maskiner för att schakta ur vattendragen.
Råbäcken, opåverkad av flottningsrensning. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län.

När skogens värde ökade ville man öka produktionen, vilket startade en utdikning av våtmarker. Dikningens påverkan på vattendragen är ökat tillskott av till exempel slam och i viss mån frigörande av metaller. Länsstyrelsen jobbar för att förebygga skador på vattendragen bland annat genom att öka kunskapen inom skogsbruket om hur man tar hänsyn till åar och bäckar.

Skogsbruket har historiskt sett haft varierande påverkan på våra vattendrag. Det tidigaste bruket av våra skogar var för husbehov och påverkade inte vattendragen i någon större skala. 

Under 1800-talet ökade efterfrågan på timmer och man började använda vattendragen för flottning i allt större omfattning. Flottningen förändrade våra vattendrag radikalt. Större block sprängdes och vattendragen rensades från mindre block och stenar. Man byggde dammar och timmerrännor, allt för att kunna transportera virke på ett effektivt och för virket skonsamt sätt till sågverk längre nedströms. När man fick tillgång till motordrivna maskiner schaktade man till och med vattendragen med bandtraktorer för att åstadkomma bättre flottningsleder. Denna förändring av vattendragen påverkade givetvis livet i vattendragen avsevärt.

I och med skogens ökade värde började man dika ut myrar och skogar med liten tillväxt för att öka produktionen av skog. Man dikade även för att utöka och förbättra arealen produktiv jordbruksmark. Till en början dikade man för hand, ett mycket slitsamt arbete, men i och med mekaniseringen effektiviserades dikningen av våra marker. Dikningarna innebar ett stort tillskott av slam och organskit material samtidigt som det förändrade vattenflödena i vattendragen. Vid dikning av vissa typer av marker frigjordes metaller som skadade livet i vattnen.

I och med en förändrad efterfrågan och att flottningsmöjligheterna förbättrades, ändrades brukandet av skogen. Till en början, fram till början av 1900-talet, var dimensionshuggning den metod som användes. Vid dimensionshuggning högg man bara ner de största och mest värdefulla träden. Hyggesbruk förekom i regel inte. Senare under 1900-talet hände det mycket i utvecklingen av skogsbruket och skogen. 

Brukandet moderniserades allt fortare. Motorsågar ersatte såg och yxa, hästen ersattes av traktorer och senare av skördare och skotare. I och med denna utveckling förändrades även avverkningsformen till allt mer storskaligt trakthyggesbruk (kalhyggen) vilket är den föryngringsavverkning som är mest förekommande i dag.

Körskada vid skogsbruk. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län.

Slam stör och förstör

Det som kanske påverkar och påverkat vattendragen mest i samband med skogsbruk är att slam och andra partiklar hamnar i intilliggande vattendrag. Slammet grumlar vattnet och hindrar till exempel insekter och musslor som filtrerar vattnet att kunna hitta föda och fiskar kan få svårt att se sina byten. När slammet till slut sjunker till botten lägger det sig över insekter, fiskrom och andra bottenlevande organismer, vilket leder till att dessa får svårt att överleva. Skogsbruket kan dessutom öka risken för att kvicksilver kommer ut i sjöar och vattendrag. Det förekommer även diskussioner om att hårt skogsbruk kan ge en försurningspåverkan på omkringliggande vattendrag. 

Lövträd och gamla träd – fiskens favoriter

Lövträd är mycket viktiga ur vattensynvinkel, löven som på hösten singlar ner i vattnen utgör föda för en mängd vattenlevande organismer. På sommaren bidrar lövverket både med skydd för skygga fiskar och som skafferi åt fiskarna, insekter som lever bland löven trillar i bland ner i vattnet och äts av exempelvis öring och harr. Gamla träd längs vattendraget tippar så småningom omkull och med lite tur hamnar de i vattnet. På de döda träden kan flera olika arter av insekter leva, stammarna ändrar flödet på vattnet och skapar platser där fiskar och musslor trivs.

Både lövträd och gamla träd har historiskt sett inte gynnats inom skogsbruket och därför är kan de idag en bristvara längs många av våra vattendrag.

Utbildning i fält. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län.

Hänsyn till vatten i skogsbruket

I skogsbruket kan man göra flera saker för att minska påverkan på vattendragen. Till exempel kan man spara en kantszon mot vattendraget. Det är bra om kantzonen är varierad med både löv- och barrträd, gamla träd och sly. En sådan kantzon kommer så småningom förse vattendraget med både näring, skugga, skydd och så småningom även döda träd i vattnet.

När man korsar ett vattendrag är det viktigt att man inte kör i vattendraget. Speciellt känsligt är det om marken runt vattendraget inte är tillräckligt fast att köra på. Blir det körskador nära vattendraget finns en stor risk för att slam ska kunna komma ut i vattendraget. Behöver man korsa vattendraget bör man bygga en bro av virke eller har använda sig av en portabel bro.

En viktig åtgärd inom skogsbruket är den preventiva delen, det vill säga att förebygga skador genom både teknik och kunskap. Vattenenheten på Länsstyrelsen jobbar med förebyggande åtgärder bland annat enligt de åtgärdsplaner som arbetas fram för länets vattendrag. I det förebyggande arbetet ingår rådgivning i fält, vattendragsvandringar och skogsträffar.