Får & get 

Fåren är finsmakare och väljer gärna lågväxande arter, späda gräsplantor och örter. De ratar grova och höga gräs. De betar löv, ris, buskar och träd på deras blad och knoppar. Getterna är ännu mer utpräglade lövätare jämfört med fåren och än mer effektiva när det gäller att röja sly.

Får och getter är idisslare och kan omvandla cellulosa till energi. Tackor med flera lamm liksom getter som mjölkas kräver bra bete. En bra betesplanering är nödvändig och ibland tillskottsutfodring.

Får

Fåren kan beta nära marken och väljer noga vilka växter de vill ha. Det är möjligt tack vare att deras nos är smal och överläppen delad. Tänder finns i underkäken och i överkäken finns en muskelkudde. Fåren trivs bäst på höglänta och vidsträckta marker och gillar inte fuktiga marker. Fåren håller gärna ihop familjevis. När tacklammen blivit vuxna fortsätter de gärna att hålla sig nära sin mor. Flera sådana grupper håller ihop och bildar större grupper. Olika grupper håller sig gärna till olika delar av fållan. Tackan lär lammen vilka växter som är lämpliga att beta. Fåren går gärna efter varandra och trampar upp stigar på betesmarken.

Ett riktvärde för djurtäthet på naturbetesmark är på försommaren 3-6 tackor (inkl 2 lamm) per ha. På eftersommaren måste beläggningen minskas.

Läs mer i broschyren "Får på bete" som du kan beställa från Jordbruksverket. Du kan också skriva ut den i pdf format.

Get

Getterna är, i förhållande till får och nöt, sämre på att beta gräs men fantastiska på att beta löv och sly. De trivs allra bäst på naturbeten. Getterna liknar fåren i sitt sociala beteende men de rör sig betydligt mer och gärna "kors och tvärs" på betet.

Kontakta oss

Agneta Andersson
Rådgivare husdjur
Lantbruksenheten
Agneta punkt Andersson snabela lansstyrelsen punkt se¤Agneta punkt Andersson snabela lansstyrelsen punkt se
010-2253335