NationalparkNatura 2000

Sonfjällets nationalpark 

Nyvallens fäbod med Sonfjället i bakgrunden. Foto: Hans Rönnhage.

Med sina 1277,7 meter över havet reser sig Sonfjället i ensamt majestät högt över det omgivande skogslandskapet. Sonfjällets nationalpark är ett särpräglat och formskönt område, mitt i Sveriges högst belägna landskap Härjedalen. Nationalpark är det finaste ett naturområde kan bli.

Nationalpark i hjärtat av Härjedalen

 

Nästan oavsett var du befinner dig i Härjedalen så avtecknar sig Sonfjällets karaktäristiska siluett mot horisonten. En liten del av Sonfjällsmassivet avsattes redan 1909 som en av de första nationalparkerna i Europa. Anledningen var att man ville bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd. 1989 blev två angränsande områden, Nyvallen och Nysätern, skyddade som naturreservat.

Skyddad för fjällhed och björn

Just Sonfjället utsågs till nationalpark eftersom de ovanligt lavrika fjällhedarna var relativt opåverkade av renars tramp och bete. En annan stark orsak var att man ville skydda björnen, som vid denna tidpunkt endast fanns i en mycket svag stam i området. 1989 utvidgades nationalparken från 27 till 104 kvadratkilometer (10 400 hektar) så att hela fjällmassivet, dess fjällhedar och en stor del av det omgivande skogslandskapet också fick skydd. Då bildades också naturreservaten Nyvallen och Nysätern som ingår i nationalparksområdet.

Björn. Foto: Kenneth Johansson

Björn. Foto: Kenneth Johansson

Foto: Kenneth Johansson.

Foto: Kenneth Johansson.


Björntätast i landet

Sonfjället är björnens hemvist och området betraktas idag som ett av landets björntätaste. Detta stora, vackra och skygga djur kan sägas vara områdets karaktärsart, men det är inte ofta man får se den. Däremot kan man se tecken på dess närvaro, till exempel spillning, spårstämplar, urrivna myrstackar eller rivmärken på träd.

Två utpräglade fjällarter finns i området, nämligen fjällämmel och ren. Här finns också lodjur och en stark älgstam, och ibland gästas området av varg och järv.

Fågellivet i Sonfjällsområdet är rikt med ljungpipare, fjällpipare, dalripa och fjällripa, för att nämna några av dem man lättast lägger märke till på fjället. Om man skådar mot himlen kan man också få se fjällvråk, kungsörn och fiskgjuse segla i vinden och med lite tur får man en glimt av den mäktiga berguven.

Älgtjur. Foto: Kenneth Johansson

Lämmel. Foto: Kenneth Johansson

Älgtjur. Foto: Kenneth Johansson.

Lämmel. Foto: Kenneth Johansson.


Slutscen i dramatiskt naturskådespel

I Sonfjällsområdet finns rikligt med spår efter den senaste inlandsisens avsmältning. Just här utspelades en av slutscenerna i det dramatiska naturskådespel om hur vårt land växte fram ur inlandsisens grepp. När isen började smälta undan och hela ismassan sjönk ihop kunde de högsta fjällen i väster titta upp ovanför istäcket.

I passen mellan Gråsidan och Valmfjället grävde de stora smältvattenmassorna ut djupa överspolningsrännor eller sadelskåror. Sådana finns också mellan Medstöten och Korpflyet samt mellan Korpflyet och Högfjället. Smältvattenälvarna som rann mellan istungorna och de snart framtinade fjällsidorna eroderade ut djupa diken i fjällsluttningarna, så kallade skvalrännor, eller störtade ner i tunnlar under isen och bildade slukrännor. Både skvalrännor och slukrännor finns i Gråsidans och Högfjällets västra sluttningar.

Rönnplanta på Sånfjället. Foto: Kenneth Johansson

Foto: Kenneth Johansson.


Stenigt landskap i ständig förändring

Förutom den senaste istidens smältvatten så har även vittring och erosion satt landskapet i ständig förändring. Vattnet är en av de viktigaste eroderande krafterna, men även frosten och vinden har stor betydelse. I Sonfjällsområdet är frostens inverkan mycket påtaglig. Genom de ständiga växlingarna mellan plus- och minusgrader uppkommer sprickor i kvartsiten vilket skapat samlingar av större och mindre stenblock. Dessa kan i branta sluttningar bilda rasrännor, som till exempel i Sonfjällets branta nordostsluttning, som samlas till så kallade taluskoner längre ner. Frosten har också gett upphov till att de flesta sluttningarna har stenströmmar intill varandra. Frosten utvidgar vattnet i marken och får mindre material att föras nedåt i marken och det grövre att föras uppåt. På så sätt sorteras stenar, grus och finare material och blottar stenar och stenrännor i sluttningarna.


Fjällbjörk. Foto: Kenneth Johansson
Foto: Kenneth Johansson.

Fjällväxternas hårda tillvaro

Bastardsvärmare på fjällfibbla. Foto: Kenneth Johansson

Foto: Kenneth Johansson.

Efter den senaste inlandsisens avsmältning för cirka 9000 år sedan intog växterna successivt den frilagda marken. I Sonfjällsområdet är växtligheten ganska artfattig, vilket till stor del beror på att den dominerande bergarten, vemdalskvartsit. Denna ger upphov till näringsfattiga och grovkorniga jordar med dålig förmåga att hålla vatten, vilket i kombination med det lokala klimatet gör att lavhedar och lavrika rishedar är de vanligaste vegetationstyperna. Olika typer av växtsamhällen uppstår dock beroende på vilka arter som bäst klarar olika lokala påfrestningar. Stora variationer i temperatur, nederbörd, snötäckets fördelning, vindstyrka och slitage från bete och tramp är exempel på variationer som fjällväxterna måste överleva och anpassa sig till.

Från tallhed och urskogsartad granskog ...

I skogslandet kring fjället är glesa lavrika tallhedar den vanligaste skogstypen, men här finns också gott om väldoftande myrmarker och flera fina urskogsartade granskogar. Här ersätts lavarna av mossor, blåbär, ormbunkar och örter som ekorrbär, gullris, skogsnäva och ängs- och skogskovall. Bland annat finns det vackra området kring Styggtjärn — en riktig sagovärld i norra utkanten av parken.

… till fjällbjörk ...

I bäckravinerna upp mot fjället är både örtrikedomen och färgprakten stor, med högörter som torta och fjällkvanne. När barrskogen glesnar på väg upp mot fjället så kommer man in i fjällbjörkskogens bälte. Här finns två typer av fjällbjörkskog, en torrare och mer lavrik typ i västsluttningarna och en fuktigare och friskare typ i norr.

Foto: Kenneth Johansson

Foto: Kenneth Johansson.

… och kalfjäll

Ovanför fjällbjörkskogen når man trädgränsen och fjällhedarna breder ut sig. De övergår så småningom i blockhav där växternas antal och artrikedom minskar. Här är så gott som varje stenblock bevuxet med den vackert gulgröna kartlaven. Uppe på kalfjället växer enstaka småvuxna exemplar av björk, gran, tall och rönn tillsammans med små och krypande enbuskar. Här och var finns halvgräs som styvstarr och klynnetåg samt enstaka kuddar av fjällgröna. Fjällgrönan växer mycket långsamt och kan bli flera hundra år gammal!

Hästskotjärn. Foto: Kenneth Johansson
Foto: Kenneth Johansson.

I hälarna på hjortdjuren kom människan

När inlandsisen smälte undan och växtligheten tog fart så antas de första betande hjortdjuren ha gjort sitt intåg. I hälarna på de eftertraktade bytesdjuren följde oftast människan, så det kan ha funnits människor här i mer än 8000 år! För detta fångst- och jägarfolk var jakten livsviktig, framförallt på älg och vildren, i kombination med fisket i älvar och sjöar. Fångstgropar finns bland annat ner i Valmens dalgång och uppe på Tjärnberget.

Renskötsel. Foto: Fredrik Herrlander

Foto: Fredrik Herrlander.

Samemarker i tusentals år

Vilka dessa människor var kan man med säkerhet inte säga, men samernas förfäder har i alla fall med största sannolikhet funnits i fjälltrakterna under flera tusentals år. Sonfjällets omgivningar utgör idag delar av Mittådalens samebys normala vinterbetesområde. Fjället som sådant är inget attraktivt betesområde utan fungerar som en naturlig samlingsplats för renarna inför återflyttningen till samebyns sommarland, söder och väster om Helagsfjället.

Fäbodlivet blomstrade på 1800-talet

Fäbodlivet i trakterna av Sonfjället blomstrade som mest under senare delen av 1800-talet. Dalsvallen, Kusvallen, Nysätern, Gammelbodarna, Tevjevallen, Brottvallen, Tjärnvallen och Gammevallen är fäbodvallar som en gång var i bruk, men under 1900-talet övergavs den ena after den andra. Det finns ännu rester av hus kvar på Gammelvallen (nära Nysätern, kallas även Lill-Sodåvallen). Idag finns bara en levande fäbod kvar, Nyvallen.

 

Bock. Foto: Lennart Marcko

Kalvar. Foto: Lennart Marcko

Nyvallen. Foton: Lennart Marcko.

Nyvallen - levande fjälltradition

Nyvallen ligger vid foten av Sonfjället och har utan avbrott varit i drift ända sedan början av 1700-talet. Här kan man uppleva genuin fäbodkultur och artrika ängsmarker. Svenska fjällkor betar fritt i fjällbjörkskogen och markerna värnast vallen sköts på traditionellt vis, med lieslåtter på ängarna.

Vid Nyvallen kan man mot en viss avgift på en guidad tur runt fäbodvallen och samtidigt få höra om livet på en fäbod på 2000-talet. Det är också möjligt att hyra in sig som gäst en eller flera dagar och då får man delta i de dagliga bestyren eller göra egna turer i omgivningarna. I augusti anordnas en årlig slåtterdag då man kan lära sig hur slåtterarbetet med lie och räfsa går till!

Nyvallen. Foto: Hans Rönnhage

Smör och grädde. Foto: Lennart Marcko

Nyvallen. Foto: Hans Rönnhage och Lennart Marcko.

Friluftsliv i och omkring nationalparken

I Sonfjällets nationalpark med de angränsande naturreservaten Nyvallen och Nysätern (se kartan) finns unika möjligheter till spännande upplevelser. Fler naturreservat finns ett par kilometer nordväst om nationalparken, Hede urskog, Storåsen och Brovallvålen.

Inom nationalparken finns gott om markerade sommarleder. Antalet markerade vinterleder är inte lika stort, de leder som finns utgår från Nysätern och Dalsvallen. Stigar och leder är oftast bra markerade och lätta att följa, men karta och kompass - och kunskap om hur man använder dem - är alltid bra att ha med sig. Vind- och temperaturskillnader kan vara stora på olika höjder så regnkläder och en extra tröja rekommenderas.

Nyvallen, Nysätern och Dalsvallen är naturliga utgångspunkter för både kortare och längre turer. Här finns stugor för uthyrning i privat regi. Vid Nyvallens fäbod finns också en informationscentral, där man kan få den viktigaste informationen om nationalparken och dess natur. Den enda raststugan inom parken ligger i Sododalen.

Skotertrafik är inte tillåten i nationalparken och det finns inga skoterleder.

Kontakta oss

Eva Näsman
Eva punkt Nasman snabela lansstyrelsen punkt se¤Eva punkt Nasman snabela lansstyrelsen punkt se
010-2253212

Förslag till ändrade föreskrifter för Sonfjällets nationalpark

Naturvårdsverket har i samråd med Länsstyrelsen Jämtlands län tagit fram förslag till ändrade föreskrifter för Sonfjällets naionalpark. Synpunkter på förslagen ska lämnas senast 24 jaunuari 2014.

Läs förslag och underlag på Naturvårdsverkets webbplats.

Fakta

Kommun: Härjedalen
Storlek: 104 km2 (10 400 hektar)
Bildat år: 1909, utökades 1989, då bildades även Nysäterns och Nyvallens naturreservat
Vägbeskrivning: Sommartid tar man sig enklast till nationalparken via Nyvallen, skyltat från väg 84 vid Hedeviken. Vintertid är den vägen stängd. Från Nysätern finns markerad sommar- och vinterled. Denna väg är öppen året runt, skyltat från Hede mot Råndalen. Från Dalsvallen, i söder, kommer du in i nationalparken året runt. Rastplatsen vid Valmen nås via en grusväg från Hedeviken. Från rastplatsen är det en kort vandring in i parken.
Övrigt: Vid Nyvallens fäbod finns sommartid utställningen Naturinformation Sonfjället. Öppet från cirka midsommar till och med augusti månad.

Serviceinformation

Tillgängligt för personer med funktionsnedsättningInformationsstugan vid Nyvallens fäbod är anpassad för funktionshindrade.
Detsamma gäller för Valmens rastplats med vindskydd och torrdass.
FiskeMan kan fiska med gällande fiskekort i Valmen och Styggtjärn.
RastplatsRastplatser med vindskydd och eldstad finns vid Nyvallen, Nysätern och Valmen.
SkidledMarkerade vinterleder startar vid Nysätern och Dalsvallen.
TorrdassTorrdass med anpassningar för funktionshindrade finns vid Nyvallen, Nysätern och Valmens rastplatser.
RaststugaI Sododalen, mitt i nationalparken, finns en raststuga längs leden.
InformationstavlaInformationsstugan vid Nyvallens fäbod är öppen från midsommar till september. Skyltar med nationalparksinformation finns vid Nyvallen, Nysätern, Valmen och Dalsvallen.
VandringsledDet finns gott om markerade sommarleder i nationalparken. Flera av lederna finns beskrivna i en vandringsguide.
VindskyddVid Hästtjärn och Ryvålen finns vindskydd.