Helvetesbrännan

Vid naturvårdsbränning kryper branden främst längst marken.

Helvetesbrännan är ett passande namn för detta kuperade landskap med stora stenblock och sotiga skogar härjade av många skogsbränder. Naturreservatet utgör en av våra sista verkliga vildmarker utanför fjällregionen.

800 år av brandhistorik

I det här området har det rasat bränder inte mindre än 28 gånger mellan 1100- och 1800-talet. Detta har man listat ut genom att räkna årsringar på några av alla de brandstubbar och brandskadade träd som finns här. Senast brann det år 1888, och i det 150 hektar stora brandfältet finns nu riktigt värdefulla lövdominerade livsmiljöer som lockar många arter.

Det äldsta vedprovet från reservatet har daterats till år 1080 och var från en torraka på Abborrtjärnsbergets sydostsluttning. Tallen klarade livhanken trots bränder åren 1165, 1217 och 1441, och den blev runt 600 år gammal.

Gammal tall med förkolnad brandskada, så kallat brandljud.

Smide och malm

Mejerstjärnen har fått sitt namn efter smedfamiljen Mejer, nybyggare på 1800-talet. Kanske framställde de smidesjärn från sjö- eller myrmalm, men uppgifter säger att fru Mejer bar smidesjärn från närliggande byar - ett tungt jobb i den blockiga terrängen.

Idag syns familjens gamla odlingar och stenrösen väster om Mejerstjärnen. I reservatets norra del ligger Malmtjärnen och Malmmyrarna, namn som indikerar att malmhantering faktiskt pågått i området.

 

 

Spår av skogliga aktiviteter

Skogliga aktiviteter har pågått i området under lång tid, från 1500-talets svedjebruk till myrslåtter, skogsbete och husbehovshuggningar, till modernare tiders större uttag av timmer för flottning. Detta har satt sina spår i hela området.

Förutom yxavverkade stubbar kan man se kolbottnar, kolarkojor och stämpelbleckor. Vid en gammal skogsarbetarkoja finns en damm av yxhuggna stockar. Rester av en flottningsränna vittnar om hur en lång sträcka av Vattenån undgick rensning och fick behålla sitt naturliga lopp, på grund av mycket blockiga och svårforcerade delar.

Arter att värna om

Två av bäckarna i reservatet hyser både den utrotningshotade uttern och den fridlysta flodpärlmusslan, den sistnämnda finns numera bara på ett fåtal ställen i världen. Andra varelser som trivs här i skogen är mård, lodjur, gråspett och kungsörn. I bäckdalar och raviner finns en rik flora med bland annat liljekonvalj, tibast, tolta och nordisk stormhatt.

 

 


 Fakta

Kommuner: Bräcke, Ånge
Storlek: 34 km2 varav 10 km2 i Jämtlands län.
Bildat år: 2000
Vägbeskrivning: Reservatet ligger ungefär 1,5 mil sydväst om Bräcke, över länsgränsen till Västernorrland. Från väg E14 kör man mot Bensjö, sedan mot Östra Stugusjön och därefter svänger man höger in på skogsbilväg. Vid Stor-Stugusjötjärnen finns parkering och information. Reservatets södra del når man enklast via Alby, parkeringar finns vid Flistersjön och Näbbtjärn.

Karta

Get Microsoft Silverlight

Skogsvandring.
Allemansrätten gäller även i skyddade områden, men begränsas genom olika föreskrifter.