|
Malön utgörs förmodligen av toppen på en låg ändmorän. I bakgrunden syns Sönnerbergen, Vässingsö och Hållsundsudde. Foto: Bergslagsbild AB
Malön ligger söder om Onsalahalvön. Den karga, flacka ön består av gräshedar och stora klapperstensfält. Det är klapperstensfälten (strandmalarna) som gett ön dess namn. Fågellivet är rikt, framför allt under höst och vår då småfågel rastar i stor mängd.
Området nås endast med båt och lämplig angöringsplats är sandstranden på östra sidan.
Syfte
Malön är avsatt för dess höga naturvärden samt för friluftslivet.
Flora och fauna
Malöns vegetation utgörs huvudsakligen av kråkrished och gräshed. På vårarna blommar styvmorsviol, trift och mandelblom i mängd. Mera ovanliga inslag är kustruta, strandmalört och marrisp.
I nordöstra delen av ön finns en träddunge med planterad bergtall, med visst inslag av tall, asp, björk, rönn, brakved och oxel.
Öns fågelliv är rikt, här finns bland annat en imponerande havstrutkoloni samt kolonier med silltrut och gråtrut. Bland övriga häckfåglar kan nämnas kentsk tärna och skärpiplärka. Under höst och vår sträcker stora mängder fågel över Malön, främst tättingar, duvor och vadare. Några arter som förekommer i relativt stort antal är smålom, kärrsnäppa, kustpipare samt små- och myrspov.
Bland öns övriga djurliv kan särskilt nämnas den praktfulla makaonfjärilen samt vattensork som är öns enda permanent förekommande däggdjursart.
Istidens spår
Till skillnad från Kungsbackafjordens öar vilka är restberg utgörs Malön av toppen på en moränrygg, som troligen är en ändmorän. Ändmoräner bildades under istiden i samband med att isen drog sig tillbaka. Framför iskanten avsattes stora mängder morän och om iskanten stannade på samma plats en lång tid bildades stora åsar, så kallade ändmoräner. Dessa bestod av material av olika storlekar, från lera till stora stenar. Från Malön har sedan havet sköljt bort det finkorniga materialet och kvar finns nu svallad morän. Denna utgör ett magert underlag för vegetationen varför större delen av ön täcks av gräs- och kråkrished.
Harvaktare
Ön har främst nyttjats som betesmark men 1890 kom ön i Tjolöholms ägo, och under några decennier framöver användes ön även för jakt. Villebrådet utgjordes av utplanterade skogsharar och för att gynna dessa planterades bergtalldungen på nordöstra Malö. För att skydda de åtråvärda djuren fanns under denna tid en anställd harvaktare som bodde på ön.
FÖRESKRIFTER
För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.
Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:
- skada eller störa djurlivet,
- skada vegetationen, t ex genom att gräva upp växter,
- medföra okopplad hund,
- skada öns berggrund eller lösa jordlager,
- tälta samt
- elda.
|
Några fakta
Dominerande naturtyper:
Öppen hed och klapperstensfält
Kommun: Kungsbacka
Areal: 107 ha
Skyddat sedan: 1965
Ägare: Onsala sockens skifteslag och fastighetsverket
Förvaltare: Onsala sockens skifteslag
Hitta till reservatet
Området nås endast med båt.
Längst ner på sidan finns en karta som öppnas i ett nytt fönster (för ex. utskrift) om du klickar på den.
Strandkål (Crambe maritima). Foto: Karin Hernborg
Malöns spets består av stora klapperstensfält, sk malar. Foto: Bergslagsbild AB
På öns östra sida finns en mindre vattensamling. Foto: Länsstyrelsen Halland
Trift (Armeria maritima) blommar rikligt på Malön på våren. Foto: Viveka Strand
|