|
Spenshult om hösten. Foto: Monica Mathiasson
Spenshult ligger en halv mil nordost om Oskarström. Namnet är för många förknippat med det sjukhus med tillhörande personalbostäder som ligger intill reservatet. Sjukvårdsanläggningen har en nationalromantisk stil och uppfördes 1913 för statstjänstemän med tbc, numera är Spenshult dock ett reumatikersjukhus. De omgivande bokskogarna är lättillgängliga och har länge varit ett omtyckt rekreationsområde för såväl besökare till sjukhuset som för boende i närheten. Redan idag finns flera anlagda vandringsleder i skogarna – slingor som i och med reservatsbeslutet har potential att utvecklas ytterligare.
Lång historia av skog
Reservatet ansluter i söder till de biologiskt sett mycket värdefulla lövskogarna i naturreservatet Nissaström. Även norr om ligger ett naturreservat, Skrockeberg, med värdefulla bokskogar. Området kring själva Spenshult har varit skogsbevuxet i flera hundra år även om skogen ändrat karaktär genom åren. På kartor från mitten av 1600-talet ingår Spenshult i ett större sjok som omnämns "stoor bokeskough”. Ett sekel senare verkar det som om skogen glesats ut något och kallas för "Spenshults ängagärde" på dåtida kartor. Vid mitten av 1800-talet räknar man återigen området som bokskog.
Värdefulla arter
I delar av reservatet har skogsbruksåtgärderna varit begränsade vilket har lett till att naturskogsliknande förhållanden har utvecklats. Här hittar man framförallt gamla bokar, men även grova askar och ekar med vida kronor. Högstubbar, det vill säga träd som brutits av på mitten, står kvar till glädje för både hålbyggande fåglar och vedlevande insekter. På marken har döda träd, lågor, fått ligga kvar för att sakta förmultna och brytas ner. Att det under en längre tid funnits en stor tillgång på död ved och gamla och grova träd vittnar den rika kryptogamfloran om. I naturreservatet har inte mindre än 27 rödlistade arter noterats varav ädelkronlav, liten ädellav, kristalllundlav, violettgrå porlav, gul pysslinglav samt skirmossa är väl värda att nämnas. Skirmossan, som är Hallands landskapsmossa, förekommer endast på ett 50-tal lokaler i landet varav knappt hälften finns här i Halland.
Gamla husgrunder och fägator
I norra delen av reservatet finns delar av ett gammalt odlingslandskap bevarat. Ytor har genom åren odlats och betats och hålls fortfarande öppna. Strax intill finns kvarlämningar efter två gårdar. Husgrunder, gärdesgårdar, jordkällare, fägator, odlingsrösen, vårdträd, hasselbuketter och påskliljor skvallrar om att det en gång i tiden rådde full aktivitet här. Området har under våren 2009 röjts från uppkommande sly för att göra fornlämningarna mer synliga för besökare. För att hålla den gamla gårdsmiljön öppen och hindra den från att slukas av skogen kommer dessutom delar av området att stängslas in och betesdjur släppas på. I bokskogarna runt Spenshult finns även spår av ännu äldre odlingar, så kallade fossila åkrar, vilka visar att området har varit bebott under en lång tid tillbaka.
Porlande vatten
Odlingslandskapet i norr ligger på liten platå varifrån man kan se ner i bokskogen som gränsar till sjukhuset. Mellan lövverket skymtar en glittrande bäck som slingrar sig fram genom hela området. Längs med vattendraget är marken källpåverkad och översilad. I övre delen är kärlväxtfloran rik, med inslag av stor häxört, dvärghäxört samt skogsbräsma. På de blötare markerna kan man också se det tätt tuvade halvgräset skärmstarr och örten gullpudra, en växt som under försommaren blommar i vackert gulgröna färger. Skogen utmed bäcken skiftar från bok, ek och lönn till en fin al- och asksumpskog. Söderut utgörs den mer av en lövblandad barrsumpskog.
Syfte
Syftet med reservatet är att bevara och utveckla den biologiska mångfald som är knuten till områdets artrika bok- och ekskogar. Skyddet ska slå vakt om nyckelbiotoperna med sina rödlistade arter och skapa långsiktig potential för naturvärden att utvecklas i reservatet som helhet. Strukturer som död ved och gamla lövträd ska förekomma i en omfattning som krävs för att rödlistade arter knutna till dessa ska ha en gynnsam bevarandestatus. Syftet är också att främja ett rörligt friluftsliv.
FÖRESKRIFTER
För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.
Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:
- skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar,
- skada, plocka eller samla in gräs, örter, mossor eller lavar. Plockning av bär eller matsvamp är dock tillåten.
- utan Länsstyrelsens tillstånd fånga eller insamla ryggradslösa djur,
- utan Länsstyrelsens tillstånd anordna lägerverksamhet eller tävlingar,
- sätta upp tavla, affisch, skylt eller göra inskrift,
- framföra motordrivet fordon, förbudet gäller ej motordrivna rullstolar, jakträttsinnehavare vid uttransport av fällt vilt och innehavare av servitut samt
- medföra okopplad hund med undantag för jakt med hund samt vid eftersök
|
Några fakta
Dominerande naturtyper: Ädellövskog
Kommun: Halmstad
Areal: 50,2 hektar
Skyddat sedan: 2008
Ägare: Privat och Naturvårdsverket
Förvaltare: Länsstyrelsen
Hitta till reservatet
Vägbeskrivning:
Från Oskarsström kör norrut längs väg 26. Spenshult är skyltat från vägen. Parkering kan ske vid reumatikersjukhuset.
Längst ner på sidan finns en detaljkarta. Klickar du på den öppnas kartan i ett nytt fönster (för t.ex. utskrift).
Påskliljor växer fortfarande vid de gamla husgrunderna i Spenshult. Foto: Henrik Malm.
Tibast är en annan växt man kan hitta i närheten av den gamla gårdsmiljön i Spenshult. Foto: Kenneth Lorentzon.
Skirmossan är Hallands landskapsmossa. Mossan är endast känd från ett 50-tal lokaler i hela landet. Spenshult är en av dessa lokaler. Foto: Henrik Malm.
|