De båda reservaten Övraböke och Getabäcken ligger på Övraböke bys gamla inägomark. I båda reservaten växer gammal, orörd skog med ett rikt växt- och djurliv. I Övraböke by har markerna brukats sedan mycket lång tid tillbaka.
Spår i landskapet
Övraböke bys historia är väldokumenterad. Jorden har brukats sedan mellersta bronsåldern för ca 3000 år sedan. Röjningsrösen, som man kan se än idag, vittnar om svunna tiders odlarmödor. Under vikingatiden delade man odlingsmarken i långsträckta åkertegar. Dessa strukturer fanns kvar i bruk ända in på 1800-talet vilket man kan se på gamla kartor.
Inäga och utmark
Inägomark kallas den mark som förr utgjordes av ängar och åkrar i anslutning till en gård eller by. Ängarna försåg djuren med hö och löv och på åkern odlade man grödor. På sommaren släpptes djuren ut på sommarbete i skogen på de så kallade utmarkerna. Skogen nyttjades även till bränsle och virke.
Trädens historia
Träd som vuxit upp i en öppen miljö har vida kronor och låga stammar. Flera askar och almar inom området har ett sådant växtsätt och bär också spår av lövtäkt, så kallad hamling. Ett hamlat träd känns igen på sitt knotiga utseende och kandelaberlika grenverk.
Gamla lövskogar
Naturreservatet Övraböke övergår nedåt nordväst i en lövskogsklädd sluttning. Närmast gården växer ask, alm, fågelbär och hassel. Där vatten tränger fram ur marken bildas så kallade översilningskärr. I den frodiga miljön finns en rik flora med näringskrävande arter som stor häxört, dvärghäxört, gullpudra, springkorn, ormbär och orkidén skogsnycklar. Vid en vandring nedför slänten kommer man till en bokskog. Här finns bokar i alla åldrar, från stora jättar till späda nyskott. Högstubbar och liggande, döda träd (lågor) är växtplats för ett myller av lavar, mossor och svampar.