|
Gör man ett besök i Påvadalen om våren väntar en blomsterprakt av bland annat vitsippa och svalört. Foto: Ylva Sass.
Helt dold i det halländska jordbrukslandskapet finner man en lövskogsklädd bäckravin som ringlar sig ned till Ätran. Att stiga ner här, i Påvadalens säregna miljö, är en upplevelse. Skogen har stått orörd under en längre tid och många av träden har växt upp till riktiga bjässar. Mossbelupna nedfallna träd ligger här och var och kan i vissa fall fungera som utmärkta passager för den som vill avvika från vandringsstigen och ta sig torrskodd över bäcken.
Flora
Ljuset som silar ner i ravinen mellan lövträden skänker en behaglig skugga som tillsammans med den vindskyddade och fuktiga miljön ger möjlighet för flera rariteter att växa. Mossor och lavar trivs utmärkt och man kan bland annat hitta kornbandmossa, rutlungmossa, rävsvansmossa, platt fjädermossa, bokkantlav och jaguarfläck i området. Men Påvadalen är nog ändå mest känt för sina botaniska värden. Gör man ett besök i dalen under senvåren stiger man ner i en blomsterprakt av vitsippor, svalört, majsmörblomma och vårlök. I sluttningarna där vattnet sipprar fram lyser gullpudran med ett gulgrönt skimmer och bäckbräsman ståtar med sina vita blommor. På den mullrika jorden växer också den rosafärgade vätterosen. Det är en växt som saknar klorofyll och istället hämtar sin näring genom att parasitera på rötterna av bland annat hassel och klibbal. Två trädslag som tillsammans med alm, ask och hägg dominerar det täta träd- och buskskiktet i Påvadalen.
Fauna
I den fuktiga lerjorden syns spår från flera av skogens invånare. Ravinen erbjuder naturligtvis, så som den oas i odlingslandskapet som den är, en fin miljö även för djuren. Har man tur kan man under ett besök här få se rådjur, grävling eller den färgglatt tecknade fågeln kungsfiskare. Längs med de hala stenarna vid bäckens kant händer det också att den kvicka forsärlan skuttar fram på jakt efter goda insekter. I bäcken finns nejonöga och kanske förekommer även havsvandrande öring och lax.
Historiska spår
I östra delen av Påvadalen finns ruinen av en dammbyggnad kvar. Kraftverket och en damm uppfördes gemensamt av fyra lantbrukare för att få el till bland annat tröskning. Kvar finns idag delar av det ståtliga betongfundamentet, helt övervuxet med guldlockmossa och traslav. Längre västerut i ravinen har det funnits ett torp och en gammal bro.
FÖRESKRIFTER
För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.
Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:
• skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar samt att skada vegetationen i övrigt, till exempel genom att gräva upp växter,
• fånga eller samla in ryggradslösa djur,
• anbringa tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning,
• cykla förutom på befintlig bilväg,
• medföra okopplad hund annat än i samband med jakt samt att
• utan länsstyrelsen tillstånd anordna tävlingar eller annan verksamhet som kan medföra markslitage eller kan störa djurlivet. |
Några fakta
Dominerande naturtyper: Ädellövskog och triviallövskog med ädellövinslag
Kommun: Falkenberg
Areal: 18,5 hektar
Skyddat sedan: 2008
Ägare: Privat
Förvaltare: Länsstyrelsen
Övrigt: Området ingår i riksintresse för naturvård
Hitta till reservatet
Vägbeskrivning:
Från Falkenberg följ Vessigevägen mot Vessigebro. Följ vägvisning från vägen.
Längst ner på sidan finns en klickbar karta.
Påvadalen invigdes maj 2008. Här ses landshövdingen Lars-Erik Lövdén gå på en av de nyanlagda broarna över bäcken. Foto: Lennart Fredriksson.
Magnifika mattor av svalört. Foto: Ylva Sass.
Vätterosen saknar klorofyll och hämtar istället sin näring genom att parasitera på bland annat hassel och klibbal. Foto: Ylva Sass.
|