Kort historik
Kalkningen av sjöar och vattendrag i Sverige startade i mitten av 1970-talet som en försöksverksamhet ledd av dåvarande Fiskeristyrelsen. Åtgärderna var då huvudsakligen inriktade på fisk. Erfarenheterna från den femåriga försöksperioden låg till grund för en mera reguljär och storskalig verksamhet. Från och med 1992 flyttades ansvaret för kalkningen från Fiskeristyrelsen till Naturvårdsverket. Härigenom markerades att kalkningen inte bara är en fiskefråga utan har ett bredare syfte att skydda och återställa den biologiska mångfalden i försurade sjöar och vattendrag. På regional nivå fick Länsstyrelserna samtidigt ansvar för bidragshantering och uppföljning.
Varför?
Försurning av mark och vatten till följd av utsläpp och nedfall av försurande svavel- och kväveföreningar har påverkat stora delar av Sverige. Halland tillhör det område i sydvästra Sverige som är hårdast drabbat. Orsaken är en kombination av hög nederbörd och magra marker som inte förmår att kompensera det sura nedfallet. Det moderna skogsbruket och den stora andelen granskog i länet bidrar också till försurningen. Vid en kartering av försurningsläget i Hallands län 1980 konstaterades att mörten försvunnit från 29 % och var skadad i ytterligare 54 % av Hallands sjöar. För abborrens del var motsvarande siffror 3 % respektive 60 %. För att lindra de negativa effekterna av försurning har kalkning av sjöar, vattendrag och våtmarker fått en stor omfattning.
Tack vare de kraftiga minskningar av utsläppen av försurande ämnen som skett både i Sverige och i Europa har också nedfallet av sura ämnen i Halland minskat. Detta har i sin tur lett till en återhämtning i våra vatten. I vissa okalkade sjöar har pH-värdena de senaste 25 åren stigit med bortåt en pH-enhet parallellt med att sulfathalten minskat (läs mera här).
Den minskande belastningen har medfört en successiv anpassning av kalkdoserna i länets kalkningsprojekt. Återkommande högflödesperioder har dock inneburit att den totala spridda kalkmängden legat kvar på en fortsatt hög nivå.
Hur?
Verksamheten omfattar dels direkta kalkningsåtgärder för att höja pH-värdet i vattnet, och dels biologisk återställning av kalkade vatten. Återställningen kan till exempel gälla anläggande av fiskvägar, restaurering av lekområden och återutsättning av arter som försvunnit på grund av försurning.