2009:19 - Inventering av havs- och flodnejonöga i Halland 2008 

Löpnummer:
2009:19 
Publiceringsår:
2009 
Sidantal:
170 
I föreliggande rapport redovisas en inventering av havsnejonöga Petromyzon marinus och flodnejonöga Lampetra fluviatilis i 26 av Hallands kustmynnande åar och bäckar. Bägge arterna finns upptagna på den svenska rödlistan över hotade djur- och växtarter som Missgynnad (flodnejonöga) respektive Starkt hotad (havsnejonöga). Vandringshinder i form av dammkonstruktioner utgör den viktigaste orsaken till arternas tillbakagång och stora delar av de ursprungliga lek- och uppväxtområdena är idag otillgängliga. Kunskap om vilka vattendrag som fortfarande hyser livskraftiga bestånd är därför av stor vikt för framtida bevarandearbete.

Inventeringen utfördes i två steg varav det första bestod i okulär inventering av lekande vuxna nejonögon och det andra steget bestod i elfiske efter nejonögonlarver. Lekande flodnejonöga inventerades under april och maj månad från det att vattentemperaturen i vattendragen uppnått 12°C. Havsnejonöga inventerades under juni månad efter att vattentemperaturen uppnått 18°C. Elfiske utfördes under juni och juli månad och var inriktat på att belägga förekomst av larver för att genom studie av i vattendragen förekommande årsklasser bedöma tidigare års reproduktion. Då larver av flodnejonöga till det yttre inte kan skiljas från den vanligt förekommande släktingen bäcknejonöga Lampetra planeri klassades dessa gemensamt som larver från flod-/bäcknejonöga.

Lekande havsnejonöga och/eller larver av arten konstaterades under inventeringen i Kungsbackaån med biflödet Lillån, Rolfsån, Viskan, Ätran, Suseån, Fylleån, Genevadsån, Lagan med biflödet Smedjeån, samt Stensån. Larver av havsnejonöga påträffades i samtliga vattendrag där lek tidigare under året observerats. Låga vattennivåer under havsnejonögats lekperiod medförde att inventeringen bedömdes ge en god uppskattning av antalet lekfiskar i respektive vattendrag. Inget enskilt vattensystem bedömdes under leksäsongen 2008 ha mer än 400 vuxna individer och det totala antalet lekande havsnejonögon i Hallands åar bedömdes under inventeringen till mellan 500 och 1000 individer.

Flodnejonögat var sparsamt förekommande i små och medelstora åar längs med hela hallandskusten och påträffades under inventeringen i Kungsbackaån med biflödet Lillån, Rolfsån, Löftaån med biflödet Almedalsbäcken, Syllan (biflöde till Viskan), Nyrebäcken, Fylleån, Genevadsån, Smedjeån (biflöde till Lagan) samt Stensån med biflödet Hasslövsbäcken. Larver av flod-/bäcknejonöga fångades i samtliga vattendrag där lek av flodnejonöga tidigare konstaterats. De största åarna var under flodnejonögats lek i april och maj svåra att inventera okulärt, men tidigare års observationer i Ätran antyder att de större vattendragen står för en betydande andel av mängden lekvandrande flodnejonögon.

Muntliga uppgifter tyder på att havsnejonöga tidigare varit betydligt vanligare i Hallands medelstora och stora vattendrag. Den historiska informationen om flodnejonögats förekomst är däremot mycket knapphändig, kanske till följd av artens i jämförelse med havsnejonögats skygga beteende i samband med leken.

Vandringshinder i form av dammar och kanaliseringar bedömdes utgöra de största begränsande faktorerna för Hallands bestånd av flod- och havsnejonöga. Befintliga fiskvägar befanns till stor del vara dåligt anpassade för nejonögonens begränsade vandringsförmåga.

En standardiserad metodik bör tas fram för framtida inventering och beståndsövervakning av flod- och havsnejonöga. I denna bör elfiske efter larver vara en betydande del.