Vattenförvaltningsarbetet och vattendirektivet

Sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten måste nå god status 2021 eller senast 2027. Vatten som riskerar att inte klara kravet måste åtgärdas.

I Europa har man länge sett ett stort behov av att skydda vattenresurserna. År 2000 infördes EU:s ramdirektiv för vatten, även kallat vattendirektivet. Målet är att säkra tillgången till vatten av god kvalitet i ett långsiktigt perspektiv. I Sverige kallas arbetet med direktivet för vattenförvaltning.

Tidigare lagstiftning har baserats på en rad olika direktiv med vattenanknytning, exempelvis Dricksvattendirektivet och Fiskevattendirektivet, vilket har gjort den svår att överblicka. Vattendirektivet ersätter tidigare direktiv och syftar till att säkerhetsställa att sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten ska ha en god status till år 2015. Med det menas att vattnet ska vara rent och att naturligt förekommande växter och djur ska trivas, att det ska finnas tillräckligt med vatten samt mildra effekterna av till exempel översvämningar och torka.

Vid genomförandet av vattenförvaltningen utgår arbetet ifrån vattnets naturliga gränser. Många avrinningsområden sträcker sig över läns-och kommungränser och ibland landsgränser. Detta ger en helhetssyn på vattenmiljön och för att nå målen krävs samarbete och engagemang mellan alla parter inom ett avrinningsområde.

Vattendirektivet har införlivats i svensk lagstiftning genom Förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön. Det finns starka kopplingar mellan vattenförvaltningsarbetet och flera av Sveriges miljömål som beslutats av regeringen.

Aktuellt

Beslut om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för 2016-2021 för Västerhavets vattendistrikt.

I november 2017 startar samråd för de klassningar och behov av åtgärder som tagits fram av nya, prioriterade ämnen, som exempelvis dioxiner, PFOS, PFAS och några bekämpningsmedel. Detta görs för sjöar, vattendrag, kust-vatten och grundvatten (bara PFAS).