Flammande lågor för att gynna biologisk mångfald 

Varje vår brukar Länsstyrelsen genomföra flera naturvårdsbränningar runt om i länet. Bränning är en traditionell och mycket effektiv metod att skapa förutsättningar för en rik biologisk mångfald i naturliga gräs- och hedmarker.

 

Bättre bete och större mångfald

I sydvästra Sverige finns sedan lång tid en tradition att under vårvintern och våren bränna gräs- och hedmarker. Den främsta anledningen har varit att förbättra betet på de gemensamt nyttjade utmarkerna.

När den kraftiga ljungen och gräset får ge vika för elden får nya och spädare växter chans att spira, växter som ofta är betydligt smakligare för djuren. Bränningen gör på så sätt att både betet och mångfalden förbättras på heden. Till exempel skapas gott om gynnsamma boplatser för marklevande insekter på de ställen där marken blottas.

Bin och andra insekter som letar efter nektar gynnas av att bränningen sätter fart på blommande örter. Då marken värms upp och skuggande ljung bränns bort kan nya frön gro. Branden gör dessutom att kväve från marken frigörs och går upp i luften. När markens kvävehalt reduceras gynnas örter som har svårt att konkurrera med mer kvävegynnade växter.

Gott om hotade arter på heden

Idag återstår bara några få promille av de ljung- och sandhedar som en gång bredde ut sig över stora delar av Halland och Västsverige. I takt med att markerna har planterats igen eller odlats upp har de djur och växter som förr var vanliga i Halland fått det allt svårare.

Idag kan listan över hotade kärlväxter, svampar och insekter med koppling till dessa miljöer göras lång och behoven av att röja bort uppväxande sly och bränna i de kvarvarande markerna är uppenbara. Runt om i Halland bränner därför Länsstyrelsen varje vår både gräs- och ljunghedsmarker för att skapa bättre förutsättningar för hotade arter.

spirande ljung

Efter en bränning är heden svart och sotig. Men redan efter några veckor har växtligheten börjat spira. Först kommer blommande örter och efter något år har ljungen börjat komma tillbaka. Foto: Martin Lindqvist

Bränningsområden

Länsstyrelsen har länge bränt i naturreservat som Mästocka ljunghed i Laholms kommun och Sandsjöbacka i Kungsbacka kommun. Men under senare år har vi också börjat med bränningsåtgärder utanför skyddade områden, i marker där värdena varit höga och markägarna ställt sig positiva. Bränningen sker inte bara på ljunghedar utan även i sandmarker där grässvålen växt sig så grov att många blommande örter konkurrerats ut.

Urvalet av bränningsområden sker utifrån uppsatta mål i skötselplaner för naturreservat, bevarandeplaner för Natura 2000-områden och åtgärdsprogram för hotade arter. Vid bränningarna är Räddningstjänsten informerad och kontakt hålls regelbundet mellan Räddningstjänsten och de som utför bränningarna på uppdrag av Länsstyrelsen.

Positiv utveckling

Åtgärderna i Halland har haft en positiv effekt på hotade arter. På 2010 års rödlista klassade till exempel Artdatabanken ner havsmurarbi till en lägre grad av hot - från akut hotad till starkt hotad. De skriver att de åtgärder som gjorts i kustnära sandmarker i Halland hunnit ge en positiv effekt på populationsstorleken för havsmurarbi.

Avverkning av bergtallskog, uppgrävning av vresrosbuskage och hedbränning har återskapat en örtrik dynhed vilket gynnat havsmurarbiet och andra arter som är anpassade till denna miljö.

Kontakta oss

Henrik Martinsson
Enhetschef
Naturvård och miljöövervakning
Henrik punkt Martinsson snabela lansstyrelsen punkt se¤Henrik punkt Martinsson snabela lansstyrelsen punkt se
010-2243305

Läs mer ...

Naturvårdsbränning i gräsmarker
I denna artikel ges en kort introduktion till naturvårdsbränningens positiva effekter för kulturlandskapets djur och växter.

Naturvårdsbränning i skog
I Naturvårdsverkets rapport om naturvårdsbränning ges bakgrund och vägledning för arbetet med naturvårdsbränning i framförallt skyddad skog. Rapporten går att ladda hem som PDF.