Tjuvhultskärret (Laholm)


Tjuvhultskärret är ett svårtillgängligt slåtterkärr. Marken innehåller höga halter av kalk som fördes hit av inlandsisen. Detta i kombination med en långvarig hävd har gjort att det är ett av länets artrikaste slåtterkärr med en fantastisk blomsterprakt om sommaren. Floran är känslig för tramp och besökare uppmanas vara försiktiga och endast använda spångade stigar.

Tjuvhultskärret ingår i en mosaik av skogar och våtmarker på Hallandsåsens platåområde. Vid den senaste istiden rörde sig landisen mot sydväst och förde med sig kalksten från kritavlagringar på Laholmsslätten upp på åsen. När materialet avsattes bildades avlånga höjdområden, så kallade drumliner, vilket det finns flertalet av i området kring Tjuvhultskärret. Den kalkrika marken bidrar till reservatets rika flora och fauna.

Mångfald genom lien

Tjuvhultskärret har en lång tradition av hävd. Fram till 1930-talet slogs och betades området men när skötseln upphörde började kärret sakta växa igen. På 1980-talet återupptogs skötseln och idag är Tjuvhultskärret ett av länets rikaste kärr. Många av de växter som finns här är beroende av hävd i form av bete eller slåtter.

Blomstrand färgprakt

Under sommaren blomstrar kärret och här finns såväl hävdgynnade som kalkkrävande arter. Under försommaren blommar de iögonfallande orkidéerna majnycklar och ängsnycklar med sina praktfulla starkt violetta stänglar. Nattviol, grönvit nattviol, korallrot och tvåblad är också orkidéer trots att namnen kanske antyder något annat. I början av sommaren blommar kärrspiran med sina kandelaberlika blomställningar och i juli ses strätta och kärrsilja med vita små blommor i flock. Vit är också den sirliga slåtterblomman. Hela området är väldigt känsligt för tramp. Besökare som hittat till reservatet ska därför gå försiktigt fram och endast använd spångade stigar och slingor.

Blivande naturskog

Flera av alarna i sumpskogen står på så kallade socklar. Alsocklar består av rötter som bildar ett nätverk som "bär upp" stammen. Eftersom alsocklar bildas hos äldre träd är de ett tecken på gammal, orörd skog. Sumpskogen har historiskt sett nyttjats av människan, både för slåtter och för bete. Alar blev bränsle eller såldes till toffeltillverkning. Idag har skogen slutit sig och antagit en naturskogskaraktär. I det frodiga fältskiktet växer ormbär, kärrfibbla, ängsfräken och Jungfru Marie nycklar.

Föreskrifter

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar samt att skada vegetationen i övrigt, t.ex. genom att plocka eller gräva upp växter,
  • tälta samt ställa upp husvagn eller husbil,
  • elda,
  • framföra motordrivet fordon eller terränggående cyklar
  • rida eller köra med häst,
  • anbringa tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning samt
  • snitsla spår, anordna orienteringskontroll eller tävling som kan inverka störande på naturmiljön.

 Några fakta

Dominerande naturtyp: Slåtteräng

Kommun: Laholm

Areal: 3 hektar

Skyddat sedan: 2003

Ägare: Naturvårdsverket

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

 Content Editor

​Tjuvhultskärret ligger i Laholms kommun.

Vägbeskrivning: Reservatet är svårtillgängligt.  


Nattviol (Platanthera bifolia) växer i ängar och öppna skogsmarker. Den är precis som övriga orkidéer i Sverige fridlyst. Foto: Viveka Strand 


Det giftiga ormbäret (Paris quadrifolia) växer på fuktig och skuggig mark. Foto: Martin Lindqvist.