Mästocka ljunghed (Laholm)

Att besöka heden i Mästocka är en resa i tiden, man får en uppfattning om hur storslaget, ödsligt och ändå vackert det forna halländska hedlandskapet en gång var. Av de växter och djur som finns här har många varit förknippade med ljunghedens växtssamhällen i minst ett par tusen år.

Sten Selander beskriver ljungheden i sin bok Det levande landskapet i Sverige:
"Ingenstans har ljunghavet längre den fria horisont som gav det halländska landskapet sådan storhet och vidd och tillsammans med ljungens skiftande färg - brun med dragning i rött och olivgrönt på vår och försommar, dovt rödviolett på höstkanten - skapade dess fattiga, gripande storhet."

Hedens mångfald

Hallands landskapsblomma är hårginsten. Den blommar i juni och då kan Mästocka ljunghed lysa guldgul av dess blommor. Senare på hösten färgas heden lila av ljung. På västkusten är mosippan sällsynt men den växer här liksom kattfot, slåttergubbe och cypresslummer.

Orre finns i reservatet året runt och om man har tur kan man få uppleva deras spel tidiga vårmorgnar. Trädlärka, ängspiplärka och sånglärka trivs på heden och skogsharen äter gärna av de späda plantor som spirar när heden nyligen bränts.

Här lever flera sällsynta fjärilsarter, som exempelvis ginstbackmätare. Hårginst fungerar som värdväxt åt denna och flera andra fjärilars larver. Humlor och bin samlar nektar hela säsongen, vilket på hösten för binas del kan resultera i mörk ljunghonung.

Kulturhistoria

Under 1600- och 1700-talen bredde öppna ljunghedar ut sig i Halland på bekostnad av skogen som utnyttjades till ved, virke och pottaskebränning. Betesdjur gick ute stora delar av året och dessutom brände man ljungen för att få fram bättre bete. Jordarna överutnyttjades och kring 1850 bestod en tredjedel av Halland av ljunghed. Detta var ett av den tidens miljöproblem. Mästocka ljunghed har bevarats sedan den tid då heden sträckte sig från kusten och långt in i landet.

Mular och eldar bevarar

Allt det som växer och lever på heden är beroende av att vi fortsätter utnyttja den. Markerna betas och ungefär vart sjunde år bränner man heden så att ljungen inte blir för gammal och ratas av betesdjuren. Reservatet kommer framöver utvidgas med ny mark åt sydväst, men redan nu pågår åtgärder för att restaurera denna yta till ljunghed genom bete, bränning och röjning.

Syfte

Syftet med naturreservatet Mästocka ljunghed är att på ett hävdvunnet sätt, genom bete och bränning, bevara en gammal halländsk ljunghed.

Föreskrifter för besökare

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • plocka eller gräva upp växter,
  • störa djurlivet,
  • medföra okopplad hund,
  • tälta eller ställa upp husvagn,
  • göra upp eld,
  • skada hägnader eller andra anordningar,
  • köra motorfordon annat än på bilväg och parkeringsplats.

 Några fakta

Dominerande naturtyper: Öppen ljunghed och myr

Kommun: Laholm

Areal: 71 hektar

Skyddat sedan: 1978

Ägare: Västkuststiftelsen

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

Vägbeskrivning:
Cykel: "Cykelspåret" går förbi Mästocka ljunghed.

Bil: Från Halmstad kör du riksväg 25 och tar av vid Vallås. Följ därefter skyltning mot Mästocka.


Kattfot (Antennaria dioica) besjungs av Evert Taube i Sjösala vals. Den växer på torr, öppen och kvävefattig mark som till exempel naturbetesmarker. Foto: Karin Hernborg.

Översiktskarta

Get Microsoft Silverlight