Nidingen (Kungsbacka)


Nidingen är en av Hallands finaste fågelöar. Efter freden vid Brömsebro, år 1645, kom Nidingen under svensk administration och blev därmed Sveriges första fyrplats. På grund av känsligt fågelliv råder tillträdesförbud på större delen av ön under tiden 1 april till 15 juli. Sommartid går det båtturer till Nidingen.

På Nidingen finns det ett rikt fågelliv. Ön hyser stora bestånd av kentisk tärna, tobisgrissla och småskrake. Dessutom finns Sveriges enda koloni av tretåig mås här. På ön finns sedan drygt 30 år tillbaka en fågelstation. Göteborgs Ornitologiska Förening håller i verksamheten som kretsar kring ringmärkning, forskning och andra fågelstudier. År 2016 ringmärktes nästan 9 000 fåglar av 110 olika arter. Läs mer om fågelstationen på föreningens webbplats.

Under sommaren finns också sälkolonier vid ön. Öns flora består främst av havsstrandväxter såsom strandbeta, strandkål, trift, marrisp och strandmalört.

Förrädiska rev

Ön är cirka en kilometer lång och trehundra meter bred och är troligen en ändmorän som svallats ur. Ändmoräner bildas framför och vid glaciärkanten då istäcket pressar lösgjort material framför sig alltmedan det växer. Detta förklarar delvis de föränderliga och förrädiska reven i närheten. Trots att det har hunnit en fyr på ön under hela Nidingens svenska historia har över 600 sjöolyckor inträffat i vattnen runt ön. Detta avspeglas i öns gravar. Bland dessa kan nämnas "prästens grav" på ostudden och "holländaregraven" i ett av fyrens potatisland.

Första fyren redan på 1600-talet

Redan 1624 anlade danskarna den första fyren, vilken bestod av två vedeldade så kallade vippfyrar. 1834 byggdes två sexkantiga fyrtorn, dessa är idag byggnadsminnen. Samtidigt byggdes ett större bostadshus åt fyrbetjäningen och deras familjer. Antalet boende på Nidingen har periodvis varit stort. 1916 fanns det tre familjer på ön och inte mindre än 23 barn. Utöver arbetsuppgifterna ägnade man sig åt olika bisysslor för att dryga ut kosthållet. Man odlade bär, grönsaker, fiskade och jagade säl och sjöfågel. Sälen gav kontanter för späcket och skinnet.

Ingen bor på ön idag

Efter andra världskriget 1946 genomfördes en stor modernisering av fyrplatsen, då byggdes bland annat ett nytt fyrtorn. 1973 försvann själva fyrningsuppgiften från personalen i och med att fyrarna automatiserades. När fyrarna blev automatiska bestod arbetsuppgifterna främst av regelbundna rapporteringar till SMHI och marinen. 1996 blev även dessa automatiserade och idag finns inga fast boende på ön.

Föreskrifter för besökare

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • under tiden den 1 april till den 15 juli årligen landa med båt eller vistas på Nidingen eller inom det omgivande vattenområdet intill ett avstånd av 100 meter från stranden med undantag av öns sydvästra del och intilliggande vattenområde (se karta i reservatsbeslut). Förbudet gäller inte statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende.
  • skada växtligheten, exempelvis genom att gräva upp växter,
  • störa djurlivet, exempelvis genom att uppträda närgånget mot ej flygfärdiga ungfåglar,
  • ta djur eller växter i samband med dykning,
  • tälta,
  • medföra ej kopplad hund eller annat lösgående husdjur,
  • på ett störande sätt utnyttja radio, bandspelare o dyl. samt
  • att elda.

 Några fakta

Dominerande naturtyp: Klappersten

Kommun: Kungsbacka

Areal: 725 hektar, varav ön är på 13,5 hektar

Skyddat sedan: 1980

Ägare: Fastighetsverket

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

 Content Editor

​Ön är belägen sydväst om Malön utanför Onsalahalvöns sydspets i Kungsbacka kommun.

Vägbeskrivning: Nidingen nås endast med båt.

Sommartid går båtturer till Nidingen. För mer information kontakta Kungsbacka Gottskär Hotell, telefon: 0300-60089.

Trift
Triften (Armeria maritima) blommar i rosa på försommaren. Arten växer vanligen på havsstrandängar men kan också förekomma på torrängar i inlandet. Foto: Lars-Åke Flodin.