Kloö (Hylte)


Kloö är en liten fastmarksö mitt ute i Kloömosse. Reservatet är bevuxet med naturskog av tall, gran och björk och här finns också lämningar av ett gammalt soldattorp. Du kan ta dig till Kloömosse på flera sätt men hänvisningsskyltar och parkeringsplats saknas så det kan vara lite svårt att hitta rätt.

Namnet Kloö kommer från ett gammalt soldattorp som en gång i tiden låg här mitt ute på den öde myren. Detta var den enda mark som bönderna i området ville låta sin indelte soldat bruka. Bönderna i Sverige var på denna tid ansvariga för en ryttare, soldat eller båtsman som de avlönade och gav ett soldattorp och lite jord att odla. Det är nu över 100 år sedan den siste torparen dog och naturen håller sakta på att återerövra den brukade marken.

Torpet Kloös historia

I byn Ulvanäs i Femsjö socken fanns fyra gårdar men inga torp eller backstugor i början av 1800-talet. Under detta århundrade växte dock befolkningen starkt och en torpbebyggelse började växa fram även utanför Ulvanäs. Torpet Kloö var det första som byggdes. Hit kom 1807 Per Jönsson med hustrun Kerstin Persdotter och tre barn. Ytterligare tre barn föddes på Kloö. Husförhörslängden för 1811 - 1814 berättar att familjen var "utfattiga".

Per Jönsson dog 1816 och därefter kom torpet att vara hem åt både soldater och andra familjer. Den sista familjen som bodde på Kloö var soldaten Per Fast med hustrun Greta Johannesdotter som flyttade in med sina fyra barn 1855. Ytterligare tre barn kom att födas på Kloö. Per Fast hade antagits som soldat 1839 och kvarstod ända till generalmönstringen 1871 då han beviljades avsked. Hustrun gick bort samma år. Per Fast själv föll offer för den tidens gissel, lungsoten, och dog 1882.

Spåren finns kvar

På den lilla holmen, med sitt isolerade läge, helt omgiven av mossar och kärr hade under 70 år en stor skara människor framlevt ett strävsamt liv i största fattigdom. Men nu behövdes inte torpet Kloö inte mer. Efter torpets nedläggning har markerna vuxit igen med tall, gran och björk. Men lämningar i form av en husgrund och fägata finns fortfarande kvar på holmen.

Vildmarkspräglad natur

Kloö omges av Kloömosse som är ett cirka 180 hektar stort myrområde. Tillsammans med angränsande mossar i norr bildas ett vildmarkspräglat våtmarksområde omfattande hela 400 hektar. Sådana här myrområden är typiska för sydsvenska höglandets västsida där årsnederbörden är mycket hög, cirka 1 000 millimeter. I kärren växer bland annat myrlilja, ängsull, rosling, sileshår och flaskstarr. Ljungpipare, tjäder och orre är några av de fåglar man har chansen att skåda i området.

Föreskrifter för besökare

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:    

  • framföra motordrivet fordon,
  • tälta,
  • rida,
  • störa djurlivet,
  • medföra okopplad hund,
  • anbringa tavla, plakat, affisch, skylt, inskrift eller liknande anordning,
  • elda,
  • skada död eller levande vegetation,
  • anordna snitslade spår eller orienteringskontroller.

 Några fakta

Dominerande naturtyper: Del av ett större mosse-, kärr- och myrgölskomplex

Kommun: Hylte

Areal: 10,1 hektar 

Skyddat sedan: 1988

Ägare: Privat

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

 Content Editor

Kloö ligger i Hylte kommun. Det går att komma till Kloömosse på flera sätt. Hänvisningsskyltar och parkeringsplats saknas dock vilket gör att det kan vara svårt att hitta rätt.


Bil från Hyltebruk: Åk söderut på väg 650. Ta in på väg mot Bohult i Hallaböke. En mindre brukningsväg som övergår i stig leder fram till Kloömosse ca 1,5 km från Bohult.


Bil från Rydöbruk: Åk österut på väg 687. Följ skylt mot Dölhult och Mjäla i höjd med Sofieslätt. Fortsätt förbi Dölhult och följ skylt mot Sågtorpet. Vid Sågtorpet (ett gult hus) håll till vänster. När vägen delar sig håll åt höger. Efter cirka 500 meter ligger Granhult där man kan parkera på en gräsplätt. Härifrån kan man följa en stig österut som leder till reservatet.


Tjädern (Tetrao urogallus) trivs i barrskogar, gärna med lövinslag, som är genomkorsade av kärr och myrar. Tjädertupparna samlas tidigt på våren för att spela. Foto: Kaj Krutfelt.