Övraböke (Halmstad)


I Övraböke växer gammal, orörd lövskog med ett rikt växt- och djurliv. Naturreservatet ligger på Övraböke bys gamla inägomark och här har markerna brukats sedan mycket lång tid tillbaka.

Reservatet ligger i en sluttning intill Övraböke by och det omgivande landskapet är starkt kuperat. I reservatet växer skog av flera typer, här hittar du till exempel blandädellövskog med äldre alm, ask, fågelbär och ek samt gammal orörd bokskog.

Frodig miljö

Närmast gården växer ask, alm, fågelbär och hassel. Nedåt nordväst övergår naturreservatet i en lövskogsklädd sluttning. Där vatten tränger fram ur marken bildas så kallade översilningskärr. I den frodiga miljön finns en rik flora med näringskrävande arter som stor häxört, dvärghäxört, gullpudra, springkorn, ormbär och orkidén skogsnycklar. Vid en vandring nedför slänten kommer du till en bokskog. Här finns bokar i alla åldrar, från stora jättar till späda nyskott. Högstubbar och liggande, döda träd (lågor) är växtplats för ett myller av lavar, mossor och svampar. I området har hittills påträffats nio rödlistade arter som till exempel kornbandmossa, bokfjädermossa och alsidenmossa.

Områdets historia

Övraböke bys historia är väldokumenterad. Jorden har brukats sedan mellersta bronsåldern för cirka 3 000 år sedan. Röjningsrösen, som man kan se än idag, vittnar om svunna tiders odlarmödor. Under vikingatiden delade man odlingsmarken i långsträckta åkertegar. Dessa strukturer fanns kvar i bruk ända in på 1800-talet vilket man kan se på gamla kartor. Naturreservatet ligger på Övraböke bys gamla inägomark. Inägomark kallas den mark som förr utgjordes av ängar och åkrar i anslutning till en gård eller by. Ängarna försåg djuren med hö och löv och på åkern odlade man grödor. På sommaren släpptes djuren ut på sommarbete i skogen på de så kallade utmarkerna. Skogen nyttjades även till bränsle och virke.

Träden bär spår

Träd som vuxit upp i en öppen miljö har vida kronor och låga stammar. Flera askar och almar inom området har ett sådant växtsätt och bär också spår av lövtäkt, så kallad hamling. Ett hamlat träd känns igen på sitt knotiga utseende och kandelaberlika grenverk. Dessa träd är värdefulla natur- och kulturminnen.

Skogen har funnits länge

Beträffande skogen visar kartor från mitten av 1600-talet att området då ingick i mycket stora, sammanhängande bokskogar, sannolikt med rötter i medeltid. En stor bokskog som kallades Döbla skog utbredde sig över hela norra Slättåkra sockens utmarker. Denna skog hade på 1700-talet börjat övergå i ljunghed på grund av kraftiga avverkningar. Övraböke låg dock i den yttersta gränszonen och tycks ha burit skog även då ljunghedarna hade sin största utbredning.

Föreskrifter för besökare

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar samt att skada vegetationen i övrigt, t.ex. genom att gräva upp växter,
  • framföra motordrivet fordon i terrängen eller parkera annat än på anvisad plats,
  • snitsla spår,
  • anordna orienteringskontroll eller tävling som kan inverka störande på naturmiljön.

 Några fakta

Dominerande naturtyp: Ädellövskog

Kommun: Halmstad

Areal: 11,5 hektar

Skyddat sedan: 2001

Ägare: Privat

Förvaltare: Länsstyrelsen

Övrigt: Området ingår i Natura 2000

 Content Editor

Övraböke ligger i Halmstads kommun.

​Vägbeskrivning: Från Slättåkra kör norrut förbi Gräsås. Efter cirka 3 kilometer ligger gårdarna i Övraböke och en parkeringsficka på vänster sida av vägen.


Det giftiga ormbäret (Paris quadrifolia) växer på fuktig och skuggig mark. Foto: Martin Lindqvist.


Gullpudran (Chrysosplenium alternifolium) blommar från april till juni och känns lätt igen på stödbladens lysande gulgröna färg. Blomman växer i sumpiga skogar, ofta vid källor eller bäckar. Foto: Viveka Strand.