Skogen (Falkenberg)


Skogen är ett småkuperat och kulligt reservat. Här växer bokskog, barrblandskog och sumpskog med klibbal. Reservatet har en spännande historia och här finns lämningar efter flera bostäder från 1800-talet.

I början av förra seklet låg inom reservatet de båda småbruken Skogen och Ekehult på var sitt skifte, omgivna av små odlingstegar, slåtter- och betesmarker. I grannskapet låg ytterligare fyra torp och tillsammans utgjorde de en liten by belägen i de inre delarna av Okome socken. Uppskattningsvis bodde här i slutet av 1800-talet 70–80 människor.

Byn överges

Men befolkningen minskade snabbt de kommande åren. Utvandringen satte sina spår även här och en stor del av invånarna emigrerade till Amerika. Byn lyckades aldrig återhämta sig. Idag är gårdarna sen länge övergivna, de ligger i ruiner bortsett från en välbevarad byggnad vid Skogen. Byn har kallats för "byn utan namn" eller "den försvunna skogsbyn".

Sedan den sista invånaren dog på 1920-talet har skogen sakta slutit sig kring husgrunderna. Under skogens gröna täcke av löv och mossa hittar du odlingsrösen och stenmurar. Där en gång murstockarna reste sig frodas nu mattor av vintergröna, sälg och hassel samt smultron och andra örter.

Skog präglad av bete

Reservatet är småkuperat och kulligt. På de högre bergknallarna växer ren bokskog men man hittar även blandskogar med äldre bok och gran, sumpskog av klibbal och alkärr inom reservatets gränser. Många av de äldre bokarna är mångstammigt förgrenade från basen (bukettbokar) eller en bit högre upp på stammen (kandelaberbokar) vilket tyder på skogen betades när träden började gro. Alternativt kan dessa bokar ha fått sin form genom att byns invånare återkommande hämtat ved och kvistar för husbehov. I reservatet finns också stora och grova men sedan länge döda enar, detta betyder att skogen förr antagligen var mer öppen och betades. De äldsta bokarnas ålder kan uppskattas till cirka 150 år men flertalet är yngre än så.

Nya invånare flyttar in

Skogen är idag vildvuxen och uteblivna gallringar har under lång tid skapat rikligt med grov död ved, framförallt av bok och gran. Detta har gjort att platsen har höga naturvårdsvärden. I de gamla träden och den döda veden har en rad invånare slagit sig ner. I fnösketickorna som pryder döende eller döda bokstammar har fjärilen jättesvampmal hittat ett hem. På gamla bokstammar bildar även den rödlistade kornbandmossan pälslika mattor.

De döda träden har också gynnat många fågelarter som letar efter insekter och larver i veden. Till exempel häckar spillkråka, gröngöling, större hackspett och mindre hackspett i reservatet med närmaste omgivningar.

Föreskrifter för besökare

För att skydda naturreservatet har Länsstyrelsen beslutat om särskilda föreskrifter, bland annat sådana som du som besökare i området måste följa och respektera.

Utöver vad som gäller enligt annan lagstiftning är det förbjudet att:

  • skada levande eller döda stående eller liggande träd och buskar,
  • skada, plocka eller samla in gräs, örter, mossor eller lavar. Plockning av bär eller matsvamp är dock tillåten,
  • sätta upp tavla, affisch, skylt eller göra inskrift,
  • framföra motordrivet fordon annat än på bilväg eller parkera annat än på anvisad plats, ägaren till Välasjö 1:17 äger dock rätt att färdas på befintlig skogsväg österut till Välasjö 1:17, förbudet gäller ej heller jakträttsinnehavare vid uttransport av fällt vilt,
  • medföra okopplad hund med undantag för jakt med hund eller för eftersök,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd fånga och insamla ryggradslösa djur,
  • utan Länsstyrelsens tillstånd anordna lägerverksamhet eller tävlingar.

 Några fakta

Dominerande naturtyper: Ädellövskog

Kommun: Falkenberg

Areal: 44 hektar

Skyddat sedan: 2008

Ägare: Privat

Förvaltare: Länsstyrelsen

 Content Editor

​Skogen ligger i Falkenbergs kommun.

Vägbeskrivning: Från Okome åk mot Gällared. Efter drygt 3 kilometer ta av till höger på vägen mot Pukasjöhult (skyltat). Reservatet ligger vid vägen efter cirka 1 kilometer. En anordnad p-plats saknas.


Jättesvampmal (Scardia boletella) är en stor fjäril som lever i döda lövträd som är angripna av fnöskticka (Fomes fomentarius). Foto: Örjan Fritz.


Fnösktickan är en viktig nedbrytare i bokskogen. Den orsakar vitröta vilket betyder att både trädets cellulosa och lignin bryts ner. På bilden syns kläckhål från jättesvampmalen. Foto: Therese Aremyr.

Större hackspett
Större hackspett (Dendrocopos major) är vår vanligaste hackspettsart. Foto: Viveka Strand.