Gotland året om

Om sommaren hinner fastlandets regnmoln oftast upplösas innan de når öarna, solskenstimmarna är många. Om hösten dröjer värmen kvar i havet och gör luften varm. Fruktträden dignar, salmbären - de gotländska blåhallonen – lyser svarta i dikesrenarna. Så kommer höststormarna och träd och buskar skalas av över en natt. Dimmorna sveper från havet och ett landskap i tusen grå nyanser vaknar upp.

Vintern avvaktar ofta sitt intåg till fram på nyåret, ibland ända till februari. Då tystnar stormarna och även om de flesta vintrarna har en temperatur kring nollstrecket kan också snö och kyla komma. Att åka skidor längs Visby ringmur med havet nedanför är en upplevelse, liksom en utflykt bland nedisade raukar längs de gotländska stränderna. Sedan kan det dröja innan våren gör sitt intåg. Men solen och det starka ljuset bidrar till att ge naturen en särskild karaktär. Våren kommer explosivt, med heltäckande blåsippemattor, prunkande ängen med orkidéer och örter och pilande fåglar i häckningsbestyr.

Gotland är kalkens land. Grusvägarna lyser vita i solskenet och ljuset är starkt som vid Medelhavet. Kalken ger örternas färg en särskild intensitet.

Gotlänningarna lever nära naturen. De branta klintkusterna, raukfälten, de mjuka sandstränderna, ängena, alvarmarkerna och hällmarksskogarna blir en del av vardagen, ett måste för själen. Naturen är också en förutsättning för de flestas levebröd, jordbruket är viktigt liksom djurhållningen. Fåren och nötboskapen går ute större delen av året. Jordbrukslandskapet är en ansenlig del av kulturarvet. Många lantbrukare får i dag ersättning via EU för att ängen och strandbeten hålls öppna och hävdade, till nytta och glädje.