Natura 2000Naturreservat

Torsburgen 

Bild: Flygfoto över Torsburgen
Den östra delen av Torsburgen sedd från norr.

Torsburgen är en av Gotlands mäktigaste inlandsklintar – platån uppe på burgen har en yta av ca 1,2 km2, och den högsta punkten ligger drygt 71 m över havet. Mot väster, norr och öster avgränsas Torsburgen av 10-25 m höga stup. I den nordvästra branten finns flera grottor, av vilka "Burglädu" är den djupaste (16 m). 

Stora delar av platån upptas av hällmarker eller marker med bara ett tunt jordlager. Den sydvästra delen täcks dock av ett system av strandvallar som är uppbyggda av grus och klappersten. Dessa strandvallar bildades för 10 800-10 300 år sedan, då Torsburgen stack upp som en låg, flack ö i den Baltiska issjön. Strandvallarna dämmer upp en mindre myr, Torsburgsmyr, som har ett nästan 10 m tjockt lager av torv.

År 1992 drabbades stora delar av Torsburgen av en omfattade skogsbrand: Tidigt på morgonen den 9 juli började det att brinna i skogen på den södra delen av Torsburgen, ett par hundra meter norr om Ardre luke. Försommaren hade varit ovanligt varm och regnfattig, och marken var knastertorr. Den här dagen blåste det dessutom en frisk sydlig vind. Branden spred sig därför snabbt norrut över Torsburgen och vidare mot Hajdeby gård och Kräklingbo kyrka.
   
Trots omfattande insatser av räddningstjänst, militär och frivilliga tog det flera dagar innan branden kunde hejdas. Vid det laget hade ett 10 km2 stort skogsområde bränts av. På själva Torsburgen berördes nästan all skog på den centrala och norra delen av branden.
   
Många skogsägare drabbades naturligtvis hårt av branden. Men från naturvårdssynpunkt var den inte enbart av ondo. Många djur, växter och svampar gynnas nämligen av skogsbränder, och vissa arter bark- och vedlevande insekter lever nästan uteslutande på brända träd.

Som ett resultat av 1992 års brand kommer Torsburgen därför under åtskilliga decennier framåt att utgöra en på Gotland unik livsmiljö för dessa brandberoende och i flera fall hotade arter.
   
Skogsbranden 1992 var dock inte den första på Torsburgen. När Linné besökte Torsburgen sommaren 1741 noterade han att platån nästan helt saknade skog, "ty vådeld hade länge sedan förtagit honom". Den "vådeld" som Linné syftar på är troligen den stora skogsbrand som sommaren 1655 härjade betydande delar av Alskog, Ala, Ardre och Kräklingbo socknar.
   
Före 1992 års brand täcktes nästan hela Torsburgen av barrskog. Inom de områden där branden drog fram dödades dock en stor del av träden av hettan. På andra brändes rötterna av, och dessa träd har därefter fällts av vinden. Bäst klarade sig granskogen nedanför burgens nordbrant.
   
Torsburgen är sedan länge känd som växtplats för flera i vårt land sällsynta växter som uddbräken, gulkronill, gotlandssippa och timjansnyltrot samt flera ovanliga arter mossor och lavar. Samtliga dessa överlevde branden.
   
Andra intressanta växter på Torsburgen är kryddväxten kungsmynta, som här har en av sina rikaste förekomster på Gotland, samt orkidéerna röd skogslilja och knärot.
   
I den södra delen av Torsburgsmyr har ett gungfly börjat att utbildas. Här förekommer en del kalkskyende och därmed på Gotland ovanliga växter som tranbär, rundsileshår, ullsäv och dystarr.

I söder gränser naturreservatet Torsburgen till naturreservatet Herrgårdsklint.

Kontakta oss

Ingunn Tryggvadotter
Naturvårdsenheten
Ingunn punkt Tryggvadotter snabela lansstyrelsen punkt se¤Ingunn punkt Tryggvadotter snabela lansstyrelsen punkt se
010-2239299

Fakta om Torsburgen

Bildat: 1994
Storlek: 158 hektar
Skyddsform: Naturreservat, Natura 2000
Läge: Ca 3 km söder om Kräklingbo k:a. Skyltad infart från vägen mot Östergarn.
Service: informationsskylt, P-plats dels vid Ardre lucka i söder, dels vid Tjängvide lucka i norr), TC (vid båda P-platserna), bänkbord

För besökaren

Översiktskarta

Get Microsoft Silverlight