Övergödning, minskad jakt och ökning av mink. Det är de troliga orsakerna bakom de förändringar som skett av länets olika kustfågelarter under 2000-talet. Det framgår av en rapport från Länsstyrelsen om kustfåglarna i länet.
Ornitologerna Per Aspenberg och Mats Axbrink gjorde 2007 på Länsstyrelsens uppdrag en länstäckande kustfågelinventering som nu redovisas i en rapport. Resultatet jämförs i rapporten med en liknande inventering tio år tidigare. Många arter visar sig häcka i ganska konstant antal, medan några arter har förändrats kraftigt. Totalt sett har antalet häckande kustfåglar ökat med ca 20 %.
Ökar: gräsätare och småfiskätare
– Stora gräsätare hör till de arter som ökat mest, berättar Per Aspenberg. Det bästa exemplet är kanske grågåsen, som blivit fyra gånger fler under tioårsperioden och nu är lika vanlig som gräsand ute i skärgården. Den kraftiga ökningen är en del av en långsiktig ökning sedan 1970-talet över hela landet. Arten har gynnats av minskat jakttryck och troligen också av ett mildare klimat.
Arter som lever på småfisk hör också till dem som ökat.
– Ett exempel är silvertärna, säger Mats Axbrink. Den har alltid varit talrik men har nu ökat ytterligare. Den största ökningen står dock storskarven för. Till skillnad från grågåsen som håller sig i skymundan kan arten ses av alla som vistas vid kusten. Liksom grågåsen har den återhämtat sig efter ett tidigare starkt jakttryck, men också ökad tillgång på småfisk som föda är troligen en viktig orsak till ökningen.
– Det känns paradoxalt, men övergödningen av havet kan faktiskt ha varit positiv för arter som äter småfisk genom att mängden småfisk har ökat.
Insjöfåglar häckar vid kusten
Övergödningen har gjort att många fågelarter som tidigare hörde hemma i näringsrika insjöar nu blivit vanliga i kustbandet. Det viktigaste exemplet på detta är skrattmåsen, som har fördubblats i antal under tio år och nu är den allra talrikaste kustfågeln. De ”vitfåglar” som man traditionellt betraktar som kustfåglar – fiskmås, trutar och tärnor – finns kvar i ganska stabila antal.
Mink och igenväxning orsakar minskningar
En artgrupp som minskat sedan 1990-talet är vadarfåglarna. Orsaken är troligen den ökade mängden mink i kustbandet, i kombination med igenväxning av tidigare öppna stränder. Även andra kustfåglar har problem med mink som angriper bon och ungar. Ett exempel är tobisgrissla som har minskat i innerskärgården där minken finns och ökat på de yttersta öarna.
Fåglar visar miljöproblem
– Kustfåglar kan ses som indikatorer på hela naturmiljön i kustområdet, säger Olle Kellner, handläggare på Länsstyrelsens miljöanalysenhet. Länsstyrelsen planerar därför tillsammans med övriga län längs norrlandskusten att starta mer regelbunden övervakning av kustfågelbestånden i ett urval mindre delområden.
– Störningar i naturmiljön avspeglas ofta i förändringar av kustfågelbestånden. När havsörn minskade på 1960- och 70-talen blev vi uppmärksammade på problemen med PCB och andra miljögifter. Men även ökande fågelbestånd kan vara ett tecken på miljöproblem. Övergödning och obalans i fiskbestånden är kanske positivt för fåglar som är specialiserade på småfisk, men orsakar ju stora problem i andra delar av ekosystemet.
För mer information kontakta:
Olle Kellner, Länsstyrelsen, 026-17 12 56
Mats Axbrink, ornitolog, 0650-193 31
Per Aspenberg, ornitolog, 070-659 74 79
Rapporten: 2009:10 Kustfåglar i Gävleborg 2007
Bilder (får endast användas i samband med denna nyhet):