Skyddad bebyggelse 

Stadsdelen Östanfors ingår i världsarvet Falun
Stadsdelen Östanfors ingår i världsarvet Falun Foto: Anders Gottberg

 

Länsstyrelsen kan besluta att kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer ska skyddas som byggnadsminnen.

 

 

Lagen om kulturminnen (SFS1988.950) anger att en särskilt värdefull byggnad, bebyggelsemiljö, kyrkomiljö, park, trädgård eller liknande kan skyddas som ett byggnadsminne. Byggnader kan även skyddas enligt plan- och bygglagen, vilket är en uppgift för kommunerna.

 

Länsstyrelsen

  • utreder och beslutar om en eller flera byggnad kan bli byggnadsminne
  • gör tillsyn av byggnadsminnen, kyrkor och begravningsplatser
  • ger tillstånd att ändra byggnadsminnen, kyrkor och begravningsplatser
  • ger råd om kulturhistoriskt värdefull bebyggelse till kommuner 

Förutom skydd genom byggnadsminnesförklaring och skydd av kyrkobyggnader som är Länsstyrelsens särskilda ansvarsområden förekommer flera andra begreppp när det gäller skyddet av hus och andra byggnadsverk. Exempelvis K-märkning, q-märkning, bevarandeprogram. Men alla dessa innebär inte ett juridiskt skydd av kulturvärdet. De mest använda laginstrumenten för att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är detaljplaner och områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen.

Skyddet av enskilda byggnader ska ses i sammanhang med skyddet av kulturmiljön i en vidare bemärkelse. Det finns ett flertal lagar inom olika samhällssektorer som på olika sätt syftar till att inbegripa skyddet av den byggda miljön och dess omgivningar.

Plan- och bygglagen

  • Översiktsplan
  • Detaljplan
  • Områdesbestämmelser
  • Bygglov

Miljöbalken

  • Riksintressen
  • Biotopskydd
  • Landskapsbildsskydd

Kulturminneslagen

Väglagen

Järnvägslagen

Skogsvårdslagen