Användning av metallsökare

Kulturmiljölagens restriktiva bestämmelser om metallsökare har sin bakgrund i den plundring av fornlämningar med hjälp av metallsökare som tog sin början under 1980-talet, inledningsvis på Gotland, senare även i övriga landet.

Bestämmelserna innebär att det är förbjudet att använda metallsökare. På lagskyddade fornlämningar är det dessutom förbjudet att medföra metallsökare. Undantag från förbuden gäller endast vissa myndigheter. Det är däremot inte förbjudet att inneha en metallsökare. Länsstyrelsen kan lämna tillstånd till att få medföra och använda metallsökaren, "om skäl därtill föreligger".  

Exempel på godtagbara skäl för att få tillstånd att använda metallsökare är sökande efter en borttappad personlig ägodel inom ett mindre, väl avgränsat område och viss yrkesmässig användning (exempelvis lokalisering av brunnslock, gränsmarkeringar och liknande). Länsstyrelsen ser helst att användning av metallsökare sker i samverkan med de arkeologiska organen, exempelvis Dalarnas museum.    

Om sökanden har presenterat ett tillräckligt starkt skäl för att bli meddelad dispens från det generella förbudet gör länsstyrelsen en bedömning av om det finns några arkeologiska skyddsintressen i det område inom vilket metallsökaren ska användas.   

En ansökan ska innehålla syftet med avsökningen, en karta (exempelvis ekonomiska kartan eller liknade) som redovisar vilket område som ska avsökas och uppgifter om vilken tidperiod som ansökan avser.