Våmhuskölen

I det kuperade landskapet på Våmhuskölen blandas spåren från gamla tiders fäbodbruk med framtidens gång mot urskogslandskap. Här bjuder de vida myrarna och karga tallskogarna besökaren på en urskogsartad miljö där bara fantasin sätter gränser.

Våmhuskölens naturreservat är en del i ett stort vildmarksområde, fritt från vägar, som angränsar till naturreservaten Stopån och Anjosvarden. Kölen är belägen 600-700 meter över havsytan och är det högland som skiljer Dalälven och Ljusnan åt. Läget ger ett klimat med hög nederbörd och långa vintrar.

Under sommarhalvåret träder stora ytor av myrmark fram med mattor av starr och säv. Klimatet i kombination med berggrunden som består av granit och porfyr bildar ett artfattigt men unikt växt- och djursamhälle.

Gulgrön varglav

Myren befolkas av ett flertal fågelarter, bland andra tjäder och dalripa men den som har tur kan även få syn på tallbit eller sångsvan. I den glesa skogen finns gott om torrakor, tallar som dött men som envist står upprätta och är ett optimalt levnadsrum för både insekter och lavar. Den spektakulära varglaven är en utav dess innevånare som hittar fäste på de torra träytorna och överraskar med sin nästan lysande gulgröna färg.

Skogsområdena är till viss del urskogsartad och hyser arter som är vanliga för just denna skogstyp. Tallskogar som växer så långsamt att tiden får andra dimensioner och myrvegetation som bär spår av slåttern som bedrevs här kring förra sekelskiftet.

Den glesa skogen verkar vild och orörd men området har en historia av fäbodbruk och skogsbruk. Här gick under 1800- talets somrar betesdjur från byarna Heden och Bäck. På den tiden hördes vallkullornas kulande och näverlurtoner som fortplantade sig i landskapet. Betet bidrog troligen till den glesa skogsstrukturen som lever kvar än idag medan myrarna hölls öppna av slåttern.

Malmborgskojan

Enstaka torra somrar har även bränder härjat i området och lämnat öppna ytor som vitmossan delvis har lagt beslag på. De enkla boningarna som fäbodbrukarna satte upp här är för länge sedan borta, den enda byggnad som finns i området är Malmborgskojan som byggdes på 1940-talet, där kan en vandrare finna sig till rätta inför natten.

I början av 1900- talet såldes delar av skogen för dimensionsavverkning, därför finns det i dessa områden får riktigt stora och gamla träd kvar. Det var dock senaste gången som skogen användes för skogsbruk och har sedan dess stått orörd för att få utvecklas till naturskog. 

Och du! Passa på att öva dina kulningsegenskaper ute på myren, vallkullorna kanske svarar!

Våmhuskölens naturreservat ingår i ett stort sammanhänagde kluster av naturreservat i norra Mora kommun. De angränsande reservaten är Stopån, Anjosvarden och Norra Mora Vildmark.

Inom reservatet är det inte tillåtet att...

- framför motordrivet fordon i annat fall än när fordonet är en snöskoter och den förs på markerad skoterled när marken är snötäckt,
- gräva upp eller plocka örter, mossor och lavar,
- göra åverkan på torra träd eller vindfällen.


 Fakta om Våmhuskölen

Bildades: 1987
Storlek: 2888 ha
Kommun: Mora
Läge: Vid vägen mellan Rot och Sveg. Parkera i anslutning till vägen. Området utforskas sedan längs stigar eller på fri fot i terrängen.
Länk till hitta.se
Länk till Sveriges länskarta
Folder: Beställ folder här
Ladda hem folder här
Ingår även delvis i foldern för Norra Mora Vildmark
Skylt: Titta på skylten här
Beslutsunderlag:

Beslut och skötselplan
Området ingår i Natura 2000 - läs bevarandeplanen här.